Det är lurigt när temperaturen i luften börjar pendla upp och ner kring 0 grader. Ena dagen är det mulet med regn och nästa dag uppklarnande.
När det klarnar upp sjunker temperaturen snabbt vid marken, is uppstår fläckvis eller över hela vägen och det blir glashalt.
Broar och dalgångar
Typiska ställen där det fryser snabbt är broar och dalgångar. När temperaturen sjunker på kvällen kyls broar ner både uppifrån och underifrån. Fukten i luften kan bli till frost på bron och risken för halka är därför stor.
En förrädisk typ av halka uppstår när det efter en kall period kommer regn på vägar som blivit ”djupfrysta” och det snabbt fryser till ishalka.
När det varit kallt en tid har det bildats tjäle i marken vilket fungerar som ett kylelement. Det lömska med ishalka är alltså att det kan vara plusgrader i luften, vilket gör att man inte tänker på att det kan vara is på vägen.
Is på en mörk vägyta kan dessutom vara svår att se och man kan bli överraskad. Det är därför som ishalka också kallas för svarthalka.
När underkylt regn träffar marken, fryser droppen ögonblickligen, eftersom stöten när droppen slår i marken utlöser kristallisering. Ofta räcker energin inte riktigt till att få hela droppen att frysa, utan litegrann av vattnet förblir vätska – därför ger underkylt regn så extra hal halka
Frosthalka på hösten
Frosthalka är också vanligt på hösten när vi har klara och kalla nätter. Det bildas på snöfria vägar då luftens fukt fryser på vägbanan.
En variation på frosthalka är när det är dimma och dimdropparna fryser på vägen vid minusgrader.
Sedan har vi även snöhalka som helt enkelt beror på snöfall som lägger sig på kalla vägar. Detta i kombination med vind ger snödrev, men det är mer ett vinterfenomen.