Stå i kassan, packa upp varor och lämna ut paket. Så beskriver Agnes Hjalmarsson sina arbetsdagar i en mataffär i Helsingborg. 

– Som någon som drömmer om att bli konstnär är dessa jobb lite själsdödande. De är väldigt repetitiva, säger hon.

Ljusglimtarna blev stamkunderna som besökte butiken dagligen. Många av dem äldre, som kunde sitta och fika i flera timmar eller spelade på hästar.

– Jag var väldigt fascinerad av att vi var främlingar som träffades varje dag. Man blir en stor del av varandras liv utan att känna varandra. 

Vågade småprata

Sakta växte idén fram till porträttboken “Stammisar”, från början tänkt som en ansökan till en konstutbildning där Agnes målade av sina favoritkunder.

Men att småprata och fråga dem om lov kom inte naturligt.

– När jag började på jobbet var jag den blygaste människan någonsin. Men jobbet var så uttråkande att jag till slut ville prata med vem som helst bara för att något skulle hända.

Och när Agnes började fråga om kundernas liv: hur de mådde och vad de skulle göra i helgen, kändes jobbdagarna plötsligt meningsfulla. Hon blev vän med flera av kunderna som hon fotograferade för att sedan måla av. Responsen överväldigade henne.

– Vissa av dem kallade mig för deras barnbarn, köpte fika till mig när jag hade ett långt pass och souvenirer när de reste. Det var mycket kramar och någon som grät. 

En man blev så glad för Agnes målningar att han bjöd henne på sin dotters bröllop.

Ville säga tack

Så småningom sade Agnes upp sig, pluggade ett år på folkhögskola och arbetar idag som frilanskonstnär. Efter att ha lagt upp videor med kund-porträtten på Tiktok har hon fått en stor följarskara.

Nu försörjer hon sig på beställningar av människor som vill ha målningar.  

Kunderna i mataffären kommer ofta upp i tankarna.

– En av anledningarna till att jag ville göra det här var också för att på något sätt säga tack för att de var så himla fina.