De närmare 600 personerna är skådespelare, däribland flera stora namn som Lena Endre, Sofia Helin och Bahar Pars, rapporterar Svenska Dagbladet, där hela uppropet går att läsa i sin helhet.
Uppropet är ett öppet protestbrev. I brevet berättar flera av personerna om sina egna upplevelser av kränkningar och sexuella trakasserier.
Den stora mängden kvinnliga skådespelare bakom uppropet ser sig som en röst och skådespelaren Suzanna Dilber gick med på att prata med Kulturnyheterna för gruppens räkning.
– Många av oss började berätta historier på vår egen Facebook-vägg och taggade med #metoo, och det var ganska uppenbart att det var väldigt många som blivit utsatta säger Suzanna Dilber.
Vittnesmålen diskuterades först i en hemlig grupp på sociala medier. Gruppen fick sedan stängas ned då förövare ska ha börjat kontakta offer efter att ha tagit sig in i tråden.
Kommer läsas upp
I det öppna brevet står det sedan beskrivet hur tystnadskulturen inom skådespelarbranschen är väl utbredd. Vidare står det i brevet att flera vittnesmål kommer att läsas upp i sin helhet vid ett senare tillfälle.
I brevet riktas skarp kritik mot regissörer, producenter, produktionsbolag, teaterchefer och politiker, och olika krav mot branschen ställs.
– Det här är ett arbetsgivaransvar som har fallit helt enkelt. Vi kräver att maktinnehavarna inser och tar ansvar för den maktposition som de har i branschen i och med att väldigt många av de utsatta har anmält det som de varit med om. Men det har stannat på arbetsplatsen och inte tagits vidare, säger Suzanne Dilber.
Hashtaggen #tystnadtagning används i sociala medier för att stödja uppropet.
Flera vittnesmål
Exempel på några av vittnesmålen som står med i det öppna brevet:
”Sitter i kontoret på en fri teatergrupp på 90-talet. Pratar i telefon. Plötsligt kommer en manlig skådespelare in och öppnar gylfen och stoppar in kuken i min mun. Jag skulle tystas. Jag var för kaxig.”
”Fått sms av stor manlig kollega om hur han ska knulla mig med morfarskuken i varje hål. Bara varit tre år på DEN STORA TEATERN och han är ju fast anställd så inget att gå till chefen med.”
”Repetition. På den stora scenen. Första veckan. Hela ensemblen. Det manliga geniet drar ett skämt inför alla och helt plötsligt tar han ett stenhårt grepp runt mitt bröst. Jag blir så chockad att jag innan jag hinner tänka, skriker ”Vad gör du?” Han håller kvar handen hårt runt bröstet. Ignorerar mig. Tiden står still. Alla tittar. Jag ser de andras ögon vidgas och hur deras ansikten rodnar. Tänker att snart gör någon något. Men total tystnad. Manliga och kvinnliga skådespelare som jag länge beundrat och vissa som dessutom är mina nära vänner. Ingen säger något. Någonsin. Kvar är skammen i min kropp. Sedan fick jag under spelperioden ta emot flera utskällningar av honom. Blev kallad allt möjligt nedsättande inför de andra. Försökte tala med honom, trodde att jag kunde ta det med honom direkt istället för att gå till producenten. Det kändes som jag nådde fram men en tid efter att vi slutat jobba fick min agent höra från producenterna att jag inte var aktuell för framtida jobb eftersom: ’Det tydligen var något mellan henne och mr X som inte riktigt funkade’.”