”Alla vet vem jag är – utom jag själv”. Orden är Ted Gärdestads, när sjuttiotalets framgång och uppmärksamhet vänts till en känsla av att vara missförstådd och jagad. I regissör Hannes Holms nya film ”Ted – För kärlekens skull” har Ted Gärdestads liv blivit fiktion. Frågan ”vad är sant?” väcks än en gång till liv.

– Regissören Bo Widerberg sade en gång att ”för att dramatisera en persons liv och skapa en bra historia måste man först och främst göra sig av med det 'realistiska slagget'”. säger Hannes Holm.

– Det viktigaste när man gör en film om någon som finns eller har funnits är att man gör det med respekt. Jag tycker att man får vissa utsvävningar, det måste var okej. Annars kan man inte göra film, det blir dokumentärfilm, säger skådespelaren Happy Jankell, som i filmen spelar Ted Gärdestads första fru Lotta Ramel.

Även huvudrollsinnehavaren Adam Pålsson understryker vikten att göra historien till sin egen.

– Jag träffade Kenneth (Gärdestad, Teds bror) och familjen och pratade om Ted. Jag ställde frågor och plockade in ”bits and pieces” från alla möjliga olika håll. Men i slutändan måste jag stänga till och skapa jag min egen Ted”, säger han.

Hannes Holm: ”Ville sluta filmen på det ljusa sättet”

Biopubliken får följa Ted Gärdestad på nära håll. Från uppväxten i Sollentuna, genom de tidiga succéåren och in i den psykiska sjukdomen och tablettmissbruket.

Men hans död, självmordet år 1997, anas bara vagt i filmens slut där en vitklädd Gärdestad ses vandra in i ljuset.

– Jag ville sluta filmen på det här ljusa sättet. Jag tror att i slutändan av sorgearbetet att man ser att ”men det var ju ett fantastiskt liv han hade”. Det var dit man ville nå med den här historien, säger Hannes Holm.

Adam Pålsson tycker att filmens sista scener stämmer väl överens med hur Ted Gärdestad såg på livet.

– Det är viktigt att göra det värdigt och minnas Ted som en i grunden ljus person. Han hade inte velat ha ett svart slut. Det vet jag.