När Martha Nabwire och Niki Tsappos kliver in i streetdans-mästerskapen i Paris 2010, så är dansscenen helt mansdominerad. Men i deltävling efter deltävling slås de manliga dansarna ut och när finalen är avgjord så har Martha och Niki från Sverige skrivit historia.

– Det var helt otroligt. Folk från hela världen bara beskrev sina känslor i mejl där de berättade hur berörda de var av att se två tjejer vinna den här tävlingen. Det här var större än oss på något sätt, berättar Niki Tsappos.

Filmen som visar mycket dans, kropp, rörelse och musik, innehåller många ordlösa passager. Men den tematiserar även frågor om identitet, ursprung och om att vara svart i Sverige:

– Många blir förvånade när jag säger att jag är adopterad. Många förväntar sig inte det. Jag vet inte om det är för att folk har en bild av vad en adopterad människa gör, hur man rör sig, pratar … så det är jätteskönt att vara runt Martha som är afrikan och uppväxt i Afrika, säger Niki i filmen.

Identitet röd tråd

Regissören Tora Mårtens som hållit på med filmen i fem år, menar att deras relation till Sverige och deras syn på identitet är den röda tråden genom filmen.

– Både Martha och Niki tvingas deala med ett slags utanförskap, för att man måste i Sverige i dag om man har en annan hudfärg än vit. Växer upp som svart så måste man på något sätt ta ställning till det.

Stark duo

Genom dansen blev Martha och Niki vänner, en stark duo som med sin dans kommunicerar både med omvärlden och med varandra.

– Det som inte kan sägas i ord, uttrycks i rörelse, säger Martha som i filmen förklarar att det bara är dansen som kan förstå den sorts person hon är.

Efter fem år har dansen blivit ett jobb och duon reser runt i världen för att visa upp sig. Men när allting verkar vara på topp, så vill Martha ta ett steg tillbaka och fokusera annat.

I en avgörande scen berättar Martha för Niki något hon dragit sig för att säga: att hon vill känna sig fri och att hon inte vill gå omkring och bekymra sig över sådant som uppmärksamheten och berömmelsen kräver.

– När jag gjort filmen så har jag byggt upp den som en klassisk kärlekshistoria. I en relation är det oftast inte jämlikt. Utan en vill en sak och den andra vill en annan sak och jag tycker ofta att det skiftar, att den ena vill mera och den andra vill mindre, säger regissören Tora Mårtens.

Uppbrottet

Fem år har gått sedan dokumentären spelades in och idag har båda gått vidare och gör helt andra saker: Niki rappar och dömer själv nu i danstävlingen Juste Debout, medan Martha driver ett dansprojekt för nyanlända flyktingar i Frankfurt.

Tror ni att ni någon gång kommer att dansa tillsammans igen?

– Man vet aldrig, säger Niki.

Men ni har kvar vänskapen – eller?

– Inte så som det var, nä, säger Martha.  

– Den gick lite förlorad där i den vevan. Det var som allt smetades ihop, vänskap, jobb, dans, karriär, alltihopa var samma grej på något sätt, säger Niki och fortsätter:

– Dans är som en relation och när den går isär, så går allting isär.

Martha& Niki har biopremiär den 22 januari och kommer att visas i SVT K-special under 2016.