Barakat Gebrehawariats bok handlar om att gå från teoretisk ångest till terminologisk trygghet och ska hjälpa läsaren att tala mer inkluderande om grupper som utsätts för rasism i samhället. Men det handlar också om att inkludera människor i sitt språkbruk.
– Jag har under lång tid märkt att den här boken behövs. När jag är ute och föreläser så möter jag människor som begär en rikare begreppsapparat för att kunna prata om komplexa processer som strukturell rasism och diskriminering.
”Ett problem utan namn”
Du skriver i din bok att samhället inte nått konsensus när det gäller frågor som rör antirasism, till skillnad från feminism. Hur menar du då?
– Vi behöver namnge problemet så att det inte blir ett problem utan namn. inom feminismen så har vi en rikare begreppsapparat för att kunna konceptualisera och synliggöra orättvisor kopplade till kön. Det saknas i stor utsträckning när det kommer till hudfärgsbaserad diskriminering.
Kontroversiella frågor
Förstår du att den här boken kan provocera?
– Jag har förståelse för det. Det här är frågeställningar som vi inte riktigt adresserat på samhällsnivå. I boken skriver jag om rasbegreppet. Inte nödvändigtvis att vi måste använda det, men förstå hur ideér om ras opererar på samhällsnivå och resulterar i diskriminering och priviligering.
