– Det handlar inte bara om deras sexualitet, för i så fall kunde de bara ha ett engångsligg, ha sex, och slippa tvivlet eller vad som nu förtär dem. Men tvivlet som uppfyller dem handlar om varför de har känslor för nån de känt sen de var fem år, säger Xavier Dolan.
Efter att hans förra film, som var den första på engelska med hollywoodskådisar, blev rätt unisont sågad, återvänder auteuren Dolan nu till familjärt franskspråkigt territorium i Kanada. När barndomsvännerna Matthias och Maxime motvilligt kysser varandra för ett filmskoleprojekt antänds länge undertryckta känslor, som i slutändan hotar att rubba balansen för det grälsjuka men kärvänliga grabbgänget.
– De talar om allt och inget, förutom det som verkligen är viktigt. De skämtar och skojar. Alla är välmenande, snälla killar. De vill varandra inget ont, och de är beskyddande gentemot varandra. Men det är enklare att spela med och shotta än att säga: ”Vad hände när vi kysstes? Jag kände nåt, gjorde du det?” Men de talar tyst om det. Filmen tar upp de föreställningar om maskulinitet vi matats med hela våra liv och vad det innebär att vara maskulin, feminin, gay eller att låta gay, säger Xavier Dolan.
Vill förnya sitt filmskapande
Vissa saker är återkommande i Dolans filmskapande: såriga mamma-son relationer, slow motion-scener och komplicerade kärleksrelationer utanför heteronormen. Dolan spelar ofta själv huvudrollen och Anne Dorval ikläder sig ofta rollen som hans mamma. I en typisk scen står de och grälar i ett kök. Samtliga beståndsdelar finns med även i den senaste filmen Matthias & Maxime. Men efter att han läst en intervju med Martin Scorsese, verkar Dolan själv ha börjat tvivla på sitt eget favoritkoncept.
– Det som verkligen grep tag i mig var att han sa ”film är en konstform som ger dig det oväntade”. Det smärtade mig och jag tänkte för mig själv... Är det vad jag gör? Skapar jag det förväntade. Väntar sig publiken att hitta mig där när jag pratar om mödrar och söner? Jag har varit personlig i hela mitt liv men aldrig undrat om andra tröttnat på mig eller mina filmer. Men ska jag röra mig mot det oväntade, är det dit jag vill?
Ska du göra det i nästa film, gå åt ett helt annat håll?
– Helt och hållet!
