I juni 2014 träffades musikjournalisten Håkan Lahger och musikern Christian Falk i Christians röriga lilla källarvåning i Hornstull i Stockholm. Den som ligger vägg i vägg med ett soprum. Då hade Christian Falk 51 dagar kvar att leva.
– Han försökte verkligen fortsätta leva. Ibland mådde han lite sämre och låg på sängen och pratade, ibland gick vi runt här på söder och snackade. Vissa gånger var han som en stå upp-komiker som skällde ut tidningar, journalister och musiker som han hade spelat med. Det var en fantastisk månad vi hade, säger Håkan Lahger till Kulturnyheterna.
”Det är väldigt dubbelt”
Håkan Lahger och Christian Falks samtal kom att utgöra grunden till biografin Quel bordel som handlar om en person som gjorde stort avtryck i svensk musikhistoria.
– Det finns ingen annan i Sverige som har gått från blues, rock och ganska traditionell rock till att bli bäst på hiphop och det under en period där ingen annan kunde hiphop i Sverige. Det är han ju helt ensam om. Men visst han hade en massa tillkortakommanden som också präglar historien.
– Det är väldigt dubbelt. Alla som sitter och gnäller slutar alltid med att säga att de inte kan sluta tänka på honom, älska honom och att han var fantastisk.
Som basist i banden Madhouse och Imperiet och som producent för bland annat Neneh Cherry och Robyn etablerade sig Christian Falk i musikvärlden.
Kunde aldrig bli fri sitt mörker
En framgångssaga kan tyckas, men det finns alltid två sidor av ett mynt. Christian Falk bar också på ett stort mörker som han aldrig lyckades göra sig fri från.
– Han hade en jobbig uppväxt. Han blev lämnad både av sin mamma och sin pappa och växte upp hos sin mormor. Mamman tog senare livet av sig och pappan var frånvarande, han bodde i Paris. Och det där präglade ju Christian. Han kände sig kränkt livet igenom. Kränkt, missförstådd och oälskad, säger Håkan Lahger.
Och det här är sidor som Christian Falk inte ville dölja. Tvärtom uppmanade han Håkan Lahger att också intervjua personer som kunde berätta om hans tillkortakommanden.
– När man ska beskriva den här typen av manliga genier kan man inte bara lita på deras egna berättelser och deras egen röst. Man måste prata med omgivningen om hur de upplever dem. De må vara otroligt stora och begåvade konstnärer men hur ska man få ihop det här och hur mycket ska man tolerera från de stora konstnärsjälarna?, säger Håkan Lahger.