I klippet hör du med om Petra Rautiainens ”Ett land av aska och snö” Foto: TT, Norstedts

Bokrecension: ”Ett land av snö och aska” av Petra Rautiainen

Uppdaterad
Publicerad

Petra Rautainens ”Ett land av aska och snö” är stark och kvardröjande med mångdimensionella karaktärer, tycker Kulturnyheternas Ingrid Elam.

Petra Rautiainens debutroman kretsar kring ett nationellt trauma som ännu efter snart 80 år är ett oläkt sår. Hon varvar en dagbok, förd under våren 1944 i ett nazistiskt fångläger i finska Lappland, med en berättelse om en kvinnlig journalist som kommer till trakten åren efter kriget för att skriva om återuppbyggnaden.

Dagboksförfattaren är en tolk som dokumenterar fasorna i lägret men också ger inblickar i den vardag som alltid tycks pågå även i de mörkaste tider. Och journalisten skriver inte bara reportage om framtida utveckling , hon letar också i det nyss förflutna efter en förlorad make.

Det finns många berättelser om det så kallade fortsättningskriget i Finland, Rautiainen tillför något nytt, den samiska befolkningens öde under kriget. Samerna hade utsatts för rasbiologernas mätningar i början av 1900-talet, nu återkom plågan, fast mycket värre, nu handlade det om utplåning. Att många utländska förlag köpte översättningsrättigheterna redan innan boken var färdig är lätt att förstå: här finns både välbekant och hittills oskriven historia.

”Ett land av snö och aska” är nu inte bara sitt stoff, den är framför allt en spännande och gripande berättelse om ett antal människor som hamnar på olika sidor i ett brutalt krig och som gör allt för att överleva, även sådant som inte är förenligt med den människa de vill vara. En vänlig man berättar för journalisten att han arbetade för tyskarna under kriget, men ”om saker och ting hade slutat annorlunda, skulle de misstagen inte ha varit misstag”. Det är en isande replik som säger att även de bästa kan vilseledas av illusioner och ingen vet vem man är innan man står under snaran – offer eller bödel. I kriget dödade bröder bröder, efteråt ville ingen gräva fram sanningen.

Det är framför allt människogestaltningen som gör denna bok så stark och kvardröjande: alla är mångdimensionella, ingen reduceras till kliché, det gäller samiska flickor likaväl som lägerfångar och tolkar, och även förövare. Det finns alltid något som inte går att se eller fullt ut förstå: trots att jag tidigt anar vem som döljer sig bakom en stulen identitet, läser jag vidare på jakt efter fler pusselbitar.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.