Mötet mellan konst och kommers är kanske aldrig större än på Filmfestivalen i Cannes, som avslutas i helgen. Inköpare från hela världen krigar för att plocka hem filmen som alla pratar om.
Kulturnyheterna träffade Folkets Bios inköpschef Marie Strauss i Cannes, för att få en guide till marknaden.
– Vem som har den där filmen som alla andra vill ha vet man liksom inte i förväg, säger Marie Strauss, precis utkommen ut från en visning av underbarnet Xavier Dolans nya film ”Mommy”.
Slåss om filmerna
Det är inte helt lätt att lägga vantarna på de filmer man vill ha i Cannes. Även om årets filmfestival är mindre stjärnspäckad än förra året så finns fortfarande kilovis med tung film i de många intressanta sidosektionerna.
Och konkurrensen mellan bolagen har blivit hårdare, berättar Marie Strauss. Fler och fler distributörer köper filmer redan på manusstadiet innan festivalen. På plats funkar marknaden som en auktion.
– Det är inte så ofta som jag sätter mig ner och förhandlar på möten här. Det har ofta pågått under en längre tid. Kanske vill jag ha en film och då händer det att någon annan också vill ha den. Då kan det bli ”hur mycket bjuder du, hur mycket bjuder den” och sen håller det på så där.
Har prickat pristagarna
Folkets bio har vunnit fem guldbaggar i rad för bästa utländska film och sedan 2000 har Marie Strauss köpt hem fem guldpalmenvinnare för svensk distribution:
Bröderna Dardennes ”Barnet”, Michael Hanekes ”Amour” och ”Det vita bandet” samt ”Farbror Bonmee minns sina tidigare liv” och förra årets ”Blå är den varmaste färgen”.
På plats i år har Folkets Bio köpt upp mauritanianska ”Timbuktu”, israeliska ”Gett” och sedan tidigare det franska förortsdramat ”Girlhood” (Bande De Filles) och Dardennes-brödernas nya film ”Two days, one night”, som är förhandstippad till årets Guldpalm.
”Magkänslan ganska oväsentlig”
Marie Strauss gör inget Bechdeltest på filmerna hon ser, men säger att representation av teman som ignoreras inom mainstreamfilm, som HBTQ-frågor, är viktig.
– Jag tycker att det svårt att veta vad andra ska gilla. Ibland är det som att jag sett en film och det har känts som att det är det bästa jag sett i hela mitt liv, och sen säger alla ”fy fan vilken skit”.
Går du bara efter magkänsla, eller?
– Nej, min magkänsla är egentligen ganska oväsentlig, även om det är klart att den spelar in. Men det är inte min specifika, exklusiva smak som ska styra Folkets Bios line-up, säger Marie Strauss.