Jag har längtat efter den här rösten sen jag hörde ”Intro” för första gången. Jag tänker på en ung Monica Zetterlund, och sedan en Barbro Hörberg, en Sonja Åkessons vardagsbetraktelser.

Cherrie är tusen och en röster: Man hör somaliskan, man hör finlandssvenskan, man hör litteraturstudenten, och så hör man Rinkebybon. Det ekar av barndomens skivsamling, av amerikanska artister som Brandy och Aaliyah, som influerat den sortens rnb som Cherrie gör.

Det här är sparsmakad, elegant, svensk och internationell rnb. Det är som att sätta sig ner vid köksbordet för ett nära, förtroligt och hemligt samtal. Det är oro och vedermödor, men också hopp.

Cherrie sjunger om sig själv, om sina systrar, om mammorna i Rinkeby. Och genom att göra just detta fyller hon ett tomrum inom pop och kultur med både ton och tilltal. ”Sherihan” är en öron- och ögonöppnare, samtidigt som vi får access till en helt ny svensk röst.

Se hela Per Sinding Larsens recension i klippet ovan.