Palomino – så kallas en slags guldfärgade hästar som skimrar när de sätter av i galopp. Ett passande namn på First aid kits nya album som kommer efter en lång paus. Delvis på grund av pandemin förstås, men också för att en av medlemmarna gick in i väggen och fick avbryta turnén 2019.

Många i deras situation hade antagligen bränt ut sig långt tidigare. Systrarna slog igenom både hemma och utomlands redan i tidiga tonåren, släppte album efter album och åkte på långa turnéer i Europa och USA. Nu är de flesta scener för små och i vår spelar de på Scandinavium, Malmö arena och Avicii arena.

Men att ta en paus, och kanske också att bli äldre, var nog det bästa som kunde hända First aid kit. De skönsjungande systrarna har länge dragits med en betungande wonderchild-aura, mer som att titta på en vacker tavla än att lyssna på musik det går att identifiera sig med.

På Palomino har de lämnat den hårda countrymallen och det lillgamla i musiken är borta. Istället för två unga tjejer som försöker göra allting perfekt hör man två vuxna kvinnor som slappnar av och litar på sin egen förmåga.

Det gör de rätt i, det verkar nämligen inte finnas något som de inte kan. Retropopskruden må vara ny men deras snygga, virvlande melodier och hisnande stämsång är sen gammalt och verkar kunna bära dem hur långt som helst.

Sextiotals-Elvis ande fladdrar förbi på låtarna med stort luftigt sound och massor av reverb, speciellt när blåsinstrumenten tar i. En turné med symfoniorkester på landets konserthus borde inte vara långt borta.

Men bäst är ändå åttiotalspoprocken med riviga gitarrer. Titelspåret Palomino är en lycklig häst som rusar över fälten, full på spetsad havre. Johanna och Klara Söderberg sjunger om att ta farväl av spöken från förr, rösterna klara och krispiga. Då behövs det inte mycket mer än trummor och gitarr. Visst finns det mellanlåtar, men dåligt är en genre som First Aid Kit helt enkelt inte befattar sig med.