Wikipediasidan Svenska countrygrupper är ingen munter läsning. Att Rednex över huvud taget finns med under bokstaven R säger väl allt. Letar man efter country på svenska är namnen ännu färre.

Inte konstigt då att David Ritschard på bara några få år gått från doldis till storfavorit. Countrygenrens oförställdhet och folkliga vardagsberättelser är en skön motvikt till mycket annat på topplistorna idag.

Albumet ”Blåbärskungen” från förra året hade ett tydligt klassperspektiv. Nu är det mindre explicit men hörs ändå bland smuggelcigaretter och “Spaniens vin” som man misstänker ligger närmare Castillo de Gredos än dyr Rioja.

Hemortsromantiken tummas det däremot inte på. Vi får hjärtesorg och soulrock i Rosenlund och frikyrkogospel och romantik söder om Slussen. Det är sugande körer, mysig hammondorgel och tjusig trumpet.

Ritschard äger inte den vackraste sångrösten men gör det bästa av vad han har, speciellt i dramatiska ”Fyra månader” om att ta ett återfall. I övrigt kompenserar han med känsla, berättarglädje och både snygga och roliga låttexter. Som i titelspåret om att närma sig botten: “Sjukt ingen sett det, måste va ett stiligt vrak, som Vasaskeppet, man blir en vanesak”.

Jo, det blir mycket olycklig kärlek, depp och dåligt leverne, förstås. Ett romantiserande som någon gång trillar över i självömkan. Duetten ”Rockbotten” med Henric Hammarbäck är, trots fina rader om Vasaskeppet, en killduell i att tycka mest synd om sig själv.

Men är det ens ett problem, frågar man sig, när låten med samma namn klingat ut. För om en countrylåt ska vara rak och osminkad och kretsa kring kärleksproblem så går det knappast att tänka sig ett bättre ämne än ett par som slutat ligga med varandra. Ritschard sjunger om att ta på någon som liknar ett lik och att råka se hennes sökningshistorik medan pedal steel-gitarren slingrar sig tajtare runt halsen. Högre höjder lär svensk country knappast nå.

Hör ett utdrag ur låten ”Nya Slussen” i klippet.