En man jobbar sig upp och startar ett företag som så småningom blir ett världsomspännande mediekonglomerat. När hans hälsa börjar svikta uppstår en maktstrid mellan hans fyra vuxna barn.

Succession är befolkad enbart av djupt osympatiska människor – här finns ingen att tycka om, vilket kräver så mycket mer av dramaturgin och berättelsen. Succession är mycket välspelad och spännande tjuvtitt in i den absoluta makteliten.

Sabrina började som figur i serietidningen Acke och blev tv-serie på 90-talet. Medan 90-talets Sabrina mest använde sina krafter för att byta kläder och lösa sina vardagsgymnasieproblem har den nya tonårshäxan dubier kring att uppgå i en häxvärld som innebär att ge sin kropp och själ till djävulen själv.

Podd blev tv-serie med Julia Roberts i sin första stora tv-roll. Läbbiga mellanchefer agerar skurkar i denna långsamt berättade thriller som utspelar sig på en privat klinik/boende för krigsveteraner. Inte helt oväntat är det något skumt i görningen.

Julia Roberts gör en betydligt mer nedtonad roll än vanligt, vilket fungerar otroligt bra i Homecomings gråa företagsinferno.

Den franske regissören Michel Gondry såg ett mörker i komikern Jim Carrey och gav honom huvudrollen i filmen Eternal sunshine of a spotless mind, där hans berömda ansiktsmimik får ta en paus för att gestalta tråkiga deprimerade Joel. Fjorton år senare har Gondry gett Carrey än ännu deppigare roll: Barnprogramledaren som alla älskar, men ingen känner som precis förlorat ett barn.

Kreativt, rörande och lite roligt, men någon skrattfest är det inte.

Först 2017 fick de brittiska män som dömts för ”homosexuella handlingar” juridisk upprättelse och benådning i efterhand. Miniserien A very english scandal inleds i mitten av 60-talet när dessa handlingar fortfarande var olagliga. Partiledaren för det liberala partiet inleder en romans med utsatt ung man som senare hotar att offentliggöra deras förhållande. Partiledaren är beredd att gå långt för att förhindra detta.

Roligt, gripande, smart och spännande och Hugh Grant gör sin bästa roll någonsin som partiledaren Jeremy Thorpe.

OBS: Innehåller spoilers.

En journalist skickas av sin redaktör till sin lilla hemstad för att skriva om mord på tonårsflickor. Fattar man på en gång att mördaren kommer att vara en person närstående till reportern i fråga? Ja.

Journalisten är fråga är kvinna. Kommer hon att ligga med inte en, utan två, av sina viktigaste källor? Ja. (Detta förekommer ganska ofta på film och tv. Se bland andra House of cards, Thank you for smoking, Parks and recreation)

Är skälet till några av de onda handlingarna en av fiktionens mest använda sjukdomstillstånd? Ja.

Överskattad. (Men om detta råder det delade meningar.)

Elena Ferrantes Neapel-romaner blev både bestsellers och kritikerfavoriter. Men i tv-version blev det ett kulissartat kvarter och ett manus som inte riktigt kan förvalta att merparten av berättelsen utspelar sig i huvudpersonen Elenas inre.

Nyversionen av kulthighschoolfilmen Heathers stötte på patrull inför premiären i USA. Seriens tänkta premiär låg allt för nära en skolskjutning – något som det drivs friskt med i serien. Först såg det inte ut att bli någon amerikansk premiär alls, men i oktober beslutades det tillslut att serien skulle sändas.

I tv-serien har de elever som tidigare skulle förmodats vara mobboffer – till exempel de queera och de överviktiga – blivit coolast i skolan, enligt devisen: samhället har blivit så politiskt korrekt att coolt och töntigt vänts uppochner. Kul idé, men det blev betydligt mer snack om att seriens ställts in än det faktiska innehållet av en anledning.