Under hashtagen #fittstim samlas många tankar om Belinda Olssons programserie om feminismen som sänds i SVT1. Artisten Laleh twittrar bland annat: ”Feminism – något annat ord som o/medvetet vill missförstås mer? Friheten att få definiera sig själv, i likhet med andra”.
Diskussionen tar även plats i ungefär samtliga etablerade medier.
Inti Chaves Perez skriver på Aftonbladet om en feministiskt rörelse som är bredare och mer levande än någonsin.
”Tyvärr har Belinda Olsson inte hängt med. Det märks tydligt när hon önskar sig mer kritik av feminismen. Som om den inte redan funnits. ”
Moa Svan, komiker och debattör, skriver på Aftonbladet debatt om hur Belinda Olssons program skapar ”en farlig spricka i feminismen” och tycker att diskussions om ”hen” inte är en struntsak:
”För mig är inte könsneutralt omklädningsrum en detalj. Det är en möjlighet att få gå in i ett rum och känna sig trygg.”
”Utmärkt av SVT”
Malin Melin medverkade i seriens första program och är mamma till Vide och ifrågasätts av Belinda Olsson för att hon inte vill könsbestämma sitt barn. På SVT Debatt skriver hon att det är positivt att SVT ifrågasätter feminismen.
”Utmärkt att programledaren Belinda Olsson vågar ställa frågan om hur feminismen egentligen mår och frågar vad den vill.”
På SVT Debatt skriver även frilansjournalisten Sara Abdollahi utifrån vithetsperspektivet:
”Jag hoppas att nästa gång public service gör ett program om feminism så handlar programmet också om just feminism. För hur många gånger ska feminismen förminskas till att utgå ifrån sårade vita kulturfeminister som inte längre får bestämma.”
Känner inte igen sig
I Gomorgon Sverige diskuterade jämställdhetsminister Maria Arhnholm (FP) och debattören Bianca Kronlöf feminism i stort och programmet:
– Jag känner inte igen mig i hennes bild, säger Maria Arnholm och Bianca Kronlöf kritiserar både programmet och regeringen för att svika feministerna.
– Feministerna jobbar extremt hårt just nu med de frågor som vårat samhälle sviker, till exempel alla kvinnojourer som jobbar gratis, säger Bianca Kronlöf.
”Media fokuserar på avarterna”
Erik Helmerson, ledarskribent i Dagens Nyheter tycker att Belinda Olsson – men även media – fokuserar för mycket på avarterna inom feminismen:
”Det är lätt att förstå frustrationen. Vi i medierna fokuserar så gärna på avarterna, på det extrema. Randfenomen som hendagis och kamp för att få bada topless på simhallen får oproportionerligt stort utrymme. När diskussionen förskjuts från centrum till ytterområden blir hela atmosfären extremare.”
”Fruktansvärt sorgligt”
Författaren och feministen Maria Sveland har sett samtliga tre avsnitt av serien och undrar, på ETC, om Belinda Olsson driver med henne.
”Fruktansvärt sorgligt att Belinda Olsson och SVT ägnar tid och resurser åt denna ytliga, världsfrånvända produktion vars enda syfte tycks vara att förlöjliga en politisk rörelse som kämpar för mänskliga rättigheter och frihet från våld och diskriminering” skriver hon.
I Göteborgs-Posten tycker Johanna Hagström att SVT och programmet dumförklarar tittarna.
”Ett utmärkt läge för Belinda Olsson att styra fokus bort från det individuella och fördjupa diskussionen. Men av någon outgrundlig anledning gör hon tvärtom.”
Kulturförakt
”Varför skriver denna programledare om historien, med sig själv som alltings upphovskvinna? Och varför hittar hon på att en förskola i Gamla stan ligger på Söder?”, frågar sig Salka Hallström Bornold i Expressen. Hon menar att programmets bild av Stockholmsstadsdelen Södermalm (”ett surdegsreservat med mediefolk och kulturarbetare”) bottnar i kulturförakt.
I samma tidning skriver Jens Liljestrand att programmet ”som ren journalistisk produkt är babbligt, bluddrigt, personfixerat, antiintellektuellt och pajigt bortom all rim och reson”.
Kritiken för personfixerad
En röst som vänder sig emot kritiken är DN:s ledarskribent Hanne Kjöller.
Under rubriken ”Frågorna är inte problemet” skriver hon att kritiken mot programmet fokuserat för mycket på personen Belinda Olsson.
Något som Kjöller menar bevisar att hon ”...har rätt i en av sina arbetshypoteser: att feminismen tyvärr har kidnappats av en grupp totalitära sekterister som tagit sig rätten att bestämma vad som är feminism, vem som har rätt att kalla sig feminist och vilka frågor som får ställas”
Behövs fler som Belinda Olsson
Therese Boman skriver i Expressen att hon tycker debatten om programmet spårat ur. ”Belinda Olsson har varit verksam i medievärlden länge och måste rimligtvis ha vetat vad hon gav sig in på med ”Fittstim – min kamp. Oberoende av programmets journalistiska kvaliteter är hon värd respekt för sin uppenbara oräddhet för att göra sig impopulär. Det behövs fler sådana personer, inte färre.”
Även Norge reagerar
Även utanför Sveriges gränser har ”Fittstim” gjort avtryck. I Norge har flera tyckt till. Bland andra journalisten Marta Breen på Dagsavisen, som minns hur boken med samma titel blev ett feministiskt uppvaknande för henne 1999. Att tv-programmet har fått kritik i Sverige förvånar henne inte.
”Programskaparna har valt att fokusera på de mest tabloidvänliga varianterna av feministisk aktivitet, troligen för att skapa en polariserad debatt. Det hänger liksom inte helt ihop”, skriver Breen.
SVT-medarbetare svarar
Samma dag som det tredje och sista avsnittet sändes, svarade Karin Hübinette och Mette Friberg från SVT på en del av kritiken, genom en debattartikel hos Aftonbladet. De konstaterar att många debattörer har uttryckt att Belinda Olsson säger fel saker om feminismen, och kommenterar den reaktionen:
”Det blir, möjligen ofrivilligt, ett intressant svar på frågan som Belinda lyfter i programmet – får man kritisera feminismen? Att döma av de mest högljudda inläggen, så är svaret nej, feminismen ska inte ifrågasättas ... SVT kommer fortsätta göra samhällsprogram som engagerar, berättat på olika sätt och med frågeställningar som väcker reaktion och debatt.”
”Det var ett skitprogram”
I SVT:s debattartikel skriver Hübinette och Friberg även att ”samhällsfrågor mår bra av att belysas från flera olika perspektiv”. Genusfolket-bloggaren Hanna Gustafsson reagerar på den formuleringen i sin avslutande känga mot ”Fittstim – min kamp”, som finns att läsa på debattsajten Politism:
”Att visa upp en redan tröttsamt rådande bild av feminismen och knappt ifrågasätta den alls, är inte riktigt att 'belysa samhällsfrågor på olika sätt'. Det var allt ett skitprogram. Visst, det sista avsnittet var lite mer okej, men vid det laget var det lite sent”, skriver hon.
Missat programmet? Se ”Fittstim – min kamp” här.
Läs även vår intervju med Belinda inför premiären:
”Jag vill visa min privata resa och få dem som vanligtvis inte rör sig i feministiska cirklar att bli intresserade” sa Belinda Olsson då.