Den levande Public service-konflikten i mediebranschen gäller inte brett eller smalt uppdrag. När beredningen i maj återigen förordade ett brett uppdrag försvann frågan också från den politiska dagordningen. Inte heller gäller den storleken på den årliga uppräkningen av anslag.

Den heta debatten gäller fortfarande hur SVT konkurrerar med nyheter online.

Detta regleras inte tydligt i sändningstillståndet. SVT:s nyhetsapp har utvecklats i en gråzon.

Gällande sändningstillstånd säger inte en stavelse om en multimedial verksamhet på nätet. Det säger att SVT ska ”bedriva tv-verksamhet i allmänhetens tjänst”. Det förra betänkandet betonade dessutom att PS-bolagens nyhetsjournalistik ska ha fokus på kärnverksamheten (vagt definierad som att tillhandahålla ljud respektive rörlig bild) och får ha ”kompletterande verksamhet” online.

Det starkaste stödet för nyhetsappen har SVT-ledningen funnit i en formulering i den förra propositionen: fokus på kärnverksamheten bör inte förhindra företagen att ”erbjuda multimediala nyhetstjänster”. Det är därifrån SVT-ledningen hämtat inspiration till sin stående beskrivning av nyhetsappen: ”en videodriven multimedial nyhetstjänst online”.

Mot den bakgrunden är det intressant att det nya betänkandet upprepade gånger betonar att public service-bolagen ”inte ges ett multimedialt uppdrag”.

Vad ska det direktivet betyda? Vilka följder ska det få, om några? Om verksamheten på det definitionsmässigt multimediala internet inte ska vara multimedial, vad ska den då vara? Och hur mycket politisk kraft kommer tidningsföretagen att kunna utvinna ur den formuleringen?

Det står också i beredningen, på ett ställe, att radio och TV idag inte är detsamma som förr. Nu betyder det också kortare klipp och inslag som publiken tar del av via mobilen. Ryms SVT:s nyhetsapp i den vidgningen av begreppen? Ryms spridningen av SR:s program på externa poddsajter?

Samtidigt som tyngdpunkten i all nyhetsverksamhet förflyttas till nätet saknas tydliga direktiv för just detta i sändningstillståndet.

Man kan tycka att detta är en brist i en public service-reglering i nätåldern. Man kan också tycka att det är rimligt och korrekt att politikerna inte detaljreglerar hur de oberoende public service-bolagen ska utvecklas, utan istället lämnar ett utrymme där utvecklingen kan få äga rum.