Vid översättningen av Amanda Gormans specialskrivna dikt The Hill We Climb till en rad europeiska språk kom det fram att poeten och hennes agentur ställde krav på översättarens profil.

– Det har smittat av sig. Några närmast arroganta agenter har hållit på med det i decennier och krävt att bestämma både översättare och titlar, omslag, you name it. Sen har allt fler och framför allt då upphovsmän tagit fasta på det här, säger Jonas Axelsson, chef och förläggare på Polaris, förlaget som gett ut Amanda Gormans dikt.

Berget vi bestiger heter dikten i svensk översättning av Jason ”Timbuktu” Diakité.  För förlaget har översättningsprocessen varit hyfsat smärtfri eftersom de redan hade en tanke med översättare när agenturen kom med sina krav.

– Översättaren skulle gärna ha en nära kontakt till spoken word-scenen. Inte så konstigt kan man tycka. Sen skulle översättaren gärna dela Amandas erfarenheter.

Hur ser du på det faktum att agenturen ställer de här specifika kraven?

– Det är naturligt och givetvis frustrerande på samma gång.

Översättare har hoppat av

Den 20 januari i år hamnade den unga poeten Amanda Gorman i världens blickfång. Framträdandet och dikten ”The hill we climb” som Gorman skrivit enkom för Joe Bidens installationsceremoni hyllades, inte bara av amerikaner. Men när den rosade dikten skulle översättas till en rad europeiska språk fick hyllningarna ge vika för en stundtals känslosam debatt om översättningar. Inte minst kom fokus att riktas mot vem som skulle översätta Gormans poem.  

I Nederländerna hoppade översättaren av. I spanska Katalonien fick han sparken. Därpå har en diskussion om översättarens profil och roll följt. Kan en översättare översätta vad som helst? Hur mycket krav på ”rätt” bakgrund och erfarenhet är rimligt att ställa?

Här i Sverige har debatten bland handlat om bristen på icke-vita översättare men också om att översättarens arbete går ut på just att läsa, tolka och sätta sig in i andras erfarenheter, oavsett egen bakgrund.

”Vi måste ha respekt och tilltro till förlaget”

Från en svensk horisont menar Siri Lindgren, litterär agent och vd på Hedlund Literary agency som företräder ungefär 40 svenska författare, att det handlar om att vara lyhörd och kompromissvillig och att det skulle vara svårt att ställa krav likt de som framförts av Amanda Gormans agentur.

– När det däremot kommer till andra saker runt ett verk så kan författaren ha andra typer av krav och det är klart att vi alltid ser till författarens önskemål, men vi måste ha respekt och tilltro till att förlaget som har förvärvat en rättighet känner sin bokmarknad, säger hon.

Jonas Axelsson på Polaris är orolig för att debatten kring översättning och representation riskerar att marginalisera den redan hårt trängda översatta litteraturen.

– Det är en kulturform som nästan är på väg att försvinna. Litteraturen smalnar och vi läser våra inhemska mer och mer. Det är problematiskt tycker jag.

Och agenten Siri Lindgren håller med.

– Det är redan svårt att nå ut med översatt litteratur och om det blir komplicerat att ge ut den sortens böcker tror jag att förlagen i högre utsträckning kommer välja någon med en kortare kravlista, säger hon.