Morgonen den 13 oktober 2016 satt Svenska akademiens ständige sekreterare Sara Danius och läste Dagens Nyheters Nobelbilaga. Några timmar senare skulle hon tillkännage vem som blev årets mottagare av Nobelpriset i litteratur. De flesta har nog inte missat att det blev Bob Dylan som fick det prestigefylld priset, men den morgonen var det få som riktade blicken mot musikern, tillika poeten, Dylan.

– I bilagan hade de frågat hundra olika kulturpersoner om vem de trodde skulle vinna. Inte en enda förde fram Bob Dylans namn. Så då tänkte jag att nu blir de kanske förvånade, säger Sara Danius, Svenska akademiens ständige sekreterare.

Tystnaden

Att välja Bob Dylan till årets mottagare av Nobelpriset i litteratur visade sig snabbt vara ett kontroversiellt beslut. Vissa jublade och menade att litteraturbegreppet breddades. Andra blev förbannade och hävdade att Dylans texter var en del av det musikaliska arvet, inte det litterära. Samtidigt riktades blickarna mot mottagaren själv, osäkra om det skulle bli ett ”ja” eller ”nej” från den folkskygge artisten.

Det blev inget av de två. Under dagen var det tyst från Bob Dylan. När han senare på kvällen klev upp på scen i Las Vegas väntade åskådarna, hängivna fans som ditresta journalister, på ett uttalande om Nobelpriset. Men det enda som mötte dem var sång.

– Till en början skapade det en spänning. Det var nästan som en regisserad jakt på den försvunna Bob Dylan där det svenska folkets självkänsla stod på spel, säger Niklas Olovzon, varumärkesexpert.

Dylan-jakten

Mediauppbådet för Nobelpriset, som vanligtvis smygpyser i början av hösten, briserar under Nobelveckan för att sedan flämta ut i veckorna som följer. I år har den tystlåtne Dylan förlängt Nobelbevakningen i veckor. Varje steg i Dylan-bevakningen skapade svallvågor på kultursidor runt om i världen. Men Dylans tystnad och frånvaro vid den stundande nobelbanketten skapade viss besvikelse.

– Det pågick kanske lite för länge med ett mesigt slut. Det skapade kanske lite utav ett löjesskimmer över helheten, säger Niklas Olovzon.

”En kärleksroman”

De många turerna om Dylan skulle tacka ja eller nej till priset och om han ska medverka vid banketten eller inte, har gett Svenska akademien mycket uppmärksamhet under hösten. Men de har också fått utstå en del hån.

Expressens redaktör Gunilla Brodrej twittrade: ”Svenska Akademien vaknar upp till ännu en dag som Ester Nilsson. Han har inte sms:at i natt heller”, och syftade på Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande”-karaktär som trånar allt mer efter den där som inte hör av sig.

Kulturnyheternas litteraturkritiker Ulrika Milles uttryckte det som att Svenska akademien behövde Dylan mer än vad han behövde akademien och Dagens Nyheters kulturchef kallade förloppet för ”rena kärleksromanen, med obesvarade telefonsamtal och ångerfulla brev”.

Har Svenska akademiens varumärke stärkts eller försvagats av nobelhösten?

– Vi tänker inte på vårt så kallade varumärke, det har funnits sedan 1786 och kommer att finnas kvar ett tag till, säger Sara Danius.

– Jag tror inte att de tänker i termer av varumärke och det kanske de inte ens ska göra. Men jag tror att de i allra högsta grad tänker på sitt anseende. Det är ett fåfängt sammanhang. Det ska vara ett fåfängt sällskap och sammanhang. Jag tror att det har varit både stärkande och skadligt beroende på vem du frågar. Totalt sett tror jag att den här debatten har gynnat Svenska akademien och skapat ett större intresse, säger Niklas Olovzon.