Stig Björkman träffade Joyce Carol Oates första gången 2001 för en intervju när ”Blonde”, hennes roman om Marilyn Monroe, nyligen kommit ut. Mötet ledde till en bok om författaren, men när idén om en dokumentärfilm kom upp var författaren motvillig.
– Det tog ju ett slag att övertala Joyce att göra den. Hon sa nej från början, men jag gav mig inte och så småningom gick hon med på det hela.
Joyce Carol Oates säger att hon inte är så intresserad av att framhålla sig själv, när Kulturnyheterna når henne för en digital intervju i hennes hem i Princeton, USA.
– Jag vet inte varför någon skulle vilja se en dokumentär om sig själv. Jag är inte en person för film, jag är författare. Författare lever i sina böcker, så det gjorde mig blyg.
Joyce Carol Oates författarskap spänner över 60 år. Hon växte upp under enkla förhållanden på en bondgård i utkanten av delstaten New York i en familjs vars historia präglats av våld. Hon var den första i familjen som fick studera vidare.
En författare med enorm arbetskapacitet
Filmen gör nedslag i några av böckerna i hennes enorma produktion som består av fler än hundra böcker, exempelvis debutromanen från 1964 som handlar om raskravallerna i Detroit, samt ”Blonde”, romanen om Marilyn Monroe, som räknas som en av hennes främsta.
– Vi försökte välja böcker som både är typiska och som säger en del om utvecklingen i USA under de här åren, säger Stig Björkman.
Det som överraskat Stig Björkman mest under arbetet med filmen Joyce Carol Oates enorma arbetskapacitet. I pauser under filmandet försvann hon ofta iväg för att skriva.
– Författare skriver, det är inte så överraskande, säger hon. Jag tycker om mitt arbete och jag börjar ganska tidigt om morgonen, ungefär klockan 7. Jag går till mitt skrivbord och arbetar på mina projekt. Jag ägnar inte mycket tid åt att läsa om mig själv, jag är fokuserad på mitt arbete.
Så hur var det att se filmen?
– Du måste förstå att jag är änka och jag lever ensam. Jag har förlorat många människor i mitt liv som är med i dokumentären och som du kanske kan föreställa dig så känner jag mig väldigt sorgsen över att betrakta det förflutna och se vad jag har förlorat.