Att ”bredda finansieringen” – alltså detronisera skattefinansieringen som det centrala kulturlivets garant – har moderater pratat om länge, utan att komma till skott. Parisa Liljestrand har ambition att bli kulturministern som implementerar en distinkt moderat kulturpolitik.

Kartläggningen som Liljestrand beställde så snart hon blivit kulturminister, visar att den moderata visionen ligger en god bit bort. Utöver biljett- och entréintäkter är inflödet av privat kapital till kulturinstitutionerna pyttelitet.

Rapporten identifierar tre typer av möjliga penningkällor: donationer från rika privatpersoner, stiftelser som rika personer sätter upp och sponsorsamarbeten med näringslivet.

Av dessa är, tror jag, sponsring det enda som kan få verklig betydelse, som kan bli stort nog att komma i paritet med skattemedlen. Att förlita sig på rika privatpersoner skulle nog också vara politiskt svårtuggat och mindre gångbart än idén att ett dynamiskt näringsliv kan vara brett delaktigt i samhället. Att det är marknadsekonomin, inte offentligfinansieringen, som skapar frihet och mångfald ligger också nära hjärtat av moderat tänkande.

Rapporten visar än en gång hur svårt det är i kultursektorn att förstå näringslivet, där ett bolag måste ha ett tydligt affärsmässigt utbyte av ett samarbete. Det är grundläggande affärsmoral: allt bolaget gör ska syfta till att bereda vinst åt aktieägarna.

Så utmaningen är att utveckla samarbeten som är genuint värdefulla för båda sidor. Underlag finns på Skatteverkets sajt om kultursponsring, hos föreningen Kultur och Näringsliv – och inte minst hos Göteborgssymfonikerna och Volvo som utvecklat sitt sponsorsamarbete sedan 1983.

Med en blandning av tur och talang har Parisa Liljestrand prickat in det perfekta pilotprojektet för attacken på skatte-normativiteten: renoveringen av Operahuset i Stockholm. Staten bekostar minimilösningen – om operaledningen lyckas dra in mer pengar från externa källor får de bygga större. Och på VD-stolen sitter Fredrik Lindgren som inte bara är amatörsångare utan också Handelsekonom med 12 år på Investor i CV:t. En kulturchef med unika förutsättningar att förstå näringslivet.