Erik Gandini fick sitt genombrott med filmen “Sacrificio”, om den kubanska revolutionären Che Guevaras mystiska död. Han har också uppmärksammats för filmer som “Videocracy” om politikern och mediamogulen Berlusconis Italien och “The Swedish Theory of love” om världens ensammaste befolkning.
Samhällskritiska dokumentärer som i sin form ständigt utforskar och utmanar vad denna omdebatterade konstform kan vara.
Existentiell kris väntar
Nya filmen ”After work” är en del av ett forskningsprojekt på SKH – Sveriges konstnärliga högskola. Formspråket känns igen, poetiskt och suggestivt, men nu är siktet inställt på framtiden och den existentiella kris som väntar runt hörnet i spåren av AI:s galopperande framfart.
Frågan är vad vi gör med all den tid vi får när vår arbetskraft inte längre behövs?
Filmen är inspelad i Sydkorea, Italien, USA och Kuwait och utforskar människans fixering på att ha ett jobb, en anställning och söker svar på hur ett framtida alternativ skulle kunna se ut.
– Dokumentärfilm är trots allt en konstform och jag jobbar med kreativ dokumentärmetod, konstaterar Erik Gandini.
- Det här började med “The Swedish theory of love” som utgick från en hypotes om hur saker och ting skulle kunna vara. Detta krockar med idén om dokumentärfilm om någonting som bara kan fånga sakernas tillstånd, ofta samtidens tillstånd men ibland också det förflutna. Här tar jag mig rätten att spekulera även om hur saker och ting kan komma att bli, förklarar han vidare.
Arbete som indentitet
Filmen utgår från hypotes om en framtid där vi inte behöver jobba som vi gör idag.
En undersökning gjord i 140 länder visar att bara 15 procent av de anställda tycker att deras jobb är engagerande. Ändå är det svårt för många att frivilligt avstå från lönarbete. Tvärtom jobbar vi även när vi inte måste, ibland med ganska bisarra konsekvenser.
– Jag tycker att vi som civilisation har jobbat för mycket, nu är det dags att jobba mindre, säger Erik Gandini.