En konsttjuv har under flera års tid stulit konst, möbler, statyer och lampor från en lång rad kulturplatser, som stadsbiblioteket, konserthuset och Skogskyrkogården i Stockholm.

I Uppdrag granskning erkänner mannen, och berättar hur han sålt flera av föremålen vidare genom respekterade auktionshus och konsthandlare.

– Jag är bestört, men tyvärr inte förvånad, säger kulturarvsforskaren Staffan Lundén.

Staffan Lundén studerar den internationella handeln med stulna konstföremål och gravplundringar, och har tidigare slagit larm när stöldgods säljs på den svenska marknaden. Han ser tydliga paralleller mellan de internationella ligorna och den svenske konsttjuven.

– Jag ser en liknande problematik här. Auktionshus och konsthandlare är inte särskilt noggranna med att kolla uppgifter om proveniens och tar ganska lätt på den frågan, tyvärr.

Kan drabba köpare

Staffan Lundén berättar att de svenska auktionshusen införde en policy 2018 om att föremåls proveniens, alltså ägarhistoria, ska kunna spåras tillbaka till 1972 för att få säljas på auktion i Sverige.

Men den policyn följs inte, menar han, och pekar bland annat på att en antik staty lades ut på auktion 2020, trots att den kom från plundringar.

– Svenska konstföremål i majoritet är ju inte stulna, men det är av vikt att man tittar på ursprunget och verifierar det, annars är man en del av det här.

Kan man då vara säker, när man handlar på auktion, att föremålets bakgrund är legitim?

– Nej, det kan man inte vara. Där borde auktionsverken vara tydliga med att de inte kan garantera det.

– Som köpare borde man kunna sig trygg i det. Men man kan inte veta om polisen kommer ringa på en dag och vilja ha tillbaka föremålet.

SVT har upprepade gånger sen november förra året försökt få intervjuer med två av de svenska konstaktörer som sålt Konsttjuvens stöldgods. De har inte ställt upp.