I ett brev till nyckelpersoner i kulturbranschen har konsttjuven erkänt flera stölder av offentlig konst. Värdefulla föremål som tagits från biografer, torg, kyrkogårdar och konserthus. Det handlar om gods av gjutjärn, fontäner och möbler alla i stilen Swedish grace.

I reportaget ”Konsttjuven” spårar Uppdrag granskning flera föremål som mannen tagit och även andra försvunna föremål. Flera av konstskatterna visar sig ha hamnat hemma hos svenskar med etablerade positioner i kulturbranschen och hos erfarna antikvitetssamlare.

– Om jag ska vara ärlig så bryr jag mig nästan inte. Att den har blivit tagen från någonstans. Så kanske det är, men det har ju inte jag med det att göra, säger en kvinna på telefon när hon får veta att en värdefull urna hon köpt verkar ha tagits från ett äldreboende.

Efter att ha tagit del av Uppdrag gransknings information ändrar sig kvinnan och lämnar tillbaka urnan till galleriet som förmedlade den.

”Förstår det riktiga värdet”

Konsttjuven är tidigare dömd för stölder, som inte lett till fängelsestraff, men erkänner i brevet till kulturbranschen – och anonymt i Uppdrag granskning – betydligt fler. Arbetet med reportaget har lett till att två nya brottsutredningar mot honom öppnats.

– Jag gjorde en avvägning om det var värt det. Jag tyckte att det var värt det. Så är det väl upp till en domstol att avgöra om man vill döma mig för det, säger han.

I intervjuer med konsttjuven blottas en bransch som tillsynes ser mellan fingrarna med handel med stöldgods. Stölderna har varit allmänt kända, menar konsttjuven. Men trots det har han sällan fått frågor när han erbjudit objekten till kunniga antikhandlare och samlare,

– Vi är en krets som förstår det riktiga värdet men de andra, de förstår inte riktigt värdet. Det var så resonemangen gick, berättar konsttjuven om hur stölderna rättfärdigades i branschen.