Kanske blir det storfirande för rapparen Adam Kanyama den 15 juli när den 13:e upplagan av Afrikas viktigaste filmgala går av stapeln i Lagos, Nigeria. Han spelar nämligen en av huvudrollerna i den nya svenska filmen ”Medan vi lever” som är nominerad till hela sju kategorier.

Bland annat bästa unga/lovande skådespelare (Adam Kanyama för rollen som Ibbe), bästa kvinnliga huvudroll (Jossette Bushell-Mingo för rollen som Kandia) och bästa manus (Dani Kouyaté och Oliver Guerpillon).

Regissören Dani Kouyaté tror på full pott, men tillägger:

– Huvudsaken är egentligen inte priset, utan att vara en del av alla bra filmer från hela kontinenten räcker för mig, säger han till Kulturnyheterna.

Film om identitet

Filmen ”Medan vi lever” hade svensk premiär i höstas. Den ligger på tredje plats gällande antalet nomineringar i galan.

Dani Kouyaté är Uppsalabo med rötter i Burkhina Faso i Västafrika. ”Medan vi lever” är visserligen hans första film på svenska, men det är hans femte långfilm i raden. Och den handlar om identitet, berättar han.

– Det är väldigt konstigt, för när vi var i New York sa folk: ”det här är som min historia”. Och både i Kanada och i Afrika sa folk precis samma sak. Det betyder att det är ett problem för många människor – ”vilka är vi”, ”var kommer vi ifrån” och ”vart är vi på väg?”

”Vi kommer att vinna”

Konkurrensen i årets gala är hård. Bland annat tävlar Jossette Bushell-Mingo mot Oscarsvinnaren Lupita Nyong’o om en statyett för bästa kvinnliga huvudroll. Och Dani Kouyaté är hoppfull.

– Det är en väldigt stor tävling, men vi kommer att vinna. Det känns så bra att representera Sverige i en afrikansk tävling. Det känns lite konstigt, men det är intressant.

Under de senaste åren har den afrikanska filmscenen sett en dramatiska utveckling. Giganterna Sydafrika och Nigeria är i dominans, men fler länder är nu på stark frammarsch.

– Den nya teknologin har inneburit en revolution för afrikansk film. Vi måste ta tillbaka vår egen röst för det finns inte bara ett perspektiv. Mitt perspektiv är inte det enda, utan ett av många. Och det är också viktigt, berättar Dani Kouyaté.