Just när vi trodde att den feta biopic-floden om kända och halvkända personer höll på att ebba ut laddar branschen om och pumpar ut en drös biopics – om prylar. ”Tetris” berättar om det gamla stressiga datorspelets födelse, ”Air” skildrar något så avtändande som sneakern Nike Airs tillblivelse och här ser vi hur ett gäng tekniknördar under sent 1990-tal utvecklade den första (halv)smarta mobilen Blackberry, som revolutionerade tech-branschen. 

Filmmakaren Matt Johnson (”The dirties”) serverar sin historia med gott humör och högt medryckande tempo – men skjuter sig samtidigt i foten genom att själv stå för ett ohemult överspel i en av huvudrollerna, skeptikern Doug – en man med Björn Borg-hårband och dålig attityd. Sällan har vådan av att regissera sig själv varit så tydlig och illusionskrossande. Doug är en irriterande rollfigur som får alldeles för mycket duktid.

Matt Johnson och kompani hakar också på minitrenden (startad av ”Stranger things”?) med 80- och 90-talsskildringar som plockar in skådespelare som var heta under samma period, möjligen för att skapa associationer till tiden det begav sig (vilket alltid fungerar på en filmnostalgiker). I det här fallet Cary Elwes och Martin Donovan, där framförallt den sistnämnde får 90-talets amerikanska indiefilmer att ruska på sig i minnesbanken.

Som andra bidrag i subgenren är ”Blackberry” ett ode till samtidens ohejdade materialism där kapitalismen är den gemensamma religionen, shoppingcentret den nya kyrkan och entreprenörerna dess profeter. Här råder besjälad dyrkan av fri företagsamhet – den som inte får ståpäls av rusande aktiekurser och extatiska säljmöten bör investera sin biopeng någon annanstans.

Men i den sista akten kommer lite skön sälta in ändå. Verkligheten kommer ikapp de muntra nördarna, får dem att frontalkrocka med framtiden. När Steve Jobs introducerar sin revolutionerande iPhone har Björnbäret nämligen satt sin sista potatis.