Skådespelaren Sarah Polley har länge varit en favorit. Hon har förgyllt allt från zombiefilmer till Isabel Coixets suveräna cancerdrama ”Mitt liv utan mig” från 2003 (se den!), men hon har även briljerat bakom kameran, med romkomen ”Take this waltz” och semidokumentären ”Stories we tell”. 

Med tanke på det talade mycket för att den Oscar-surrande ”Women talking” skulle bli en promenadseger.

Det är en verklighetsbaserad och sorglig historia om koloni inom den kristna sekten Mennoniter – med en rent talibansk kvinnosyn – där det 2010 uppdagas att en del av männen, i åratal, drogat våldtagit kvinnor i församlingen. Förövarna ställdes till slut inför rätta och medan resten av männen i byn åkte till staden för att följa rättegången, samlades kvinnorna för att bestämma sig för vad de ska göra. Stanna eller fly? Svälja orätten eller slå tillbaka? Miriam Toews skrev en självupplevd roman om saken, som nu ligger till grund för Sarah Polleys patosfyllda verk.

Och hon har sannerligen lyckats få ihop ett hollywoodskt dreamteam: Rooney Mara, Claire Foy, Jessie Buckley, Ben Whishaw och över dem tronar den ärrade coachen Frances McDormand. Med en sådan ensemble kan det inte gå fel. Det gör det inte heller.

Dessutom ett välsnidat och insiktsfullt manus som vrider och vänder på temat toxisk manlighet, som i ena stunden presenterar hämndfulla tankar om stympning av hela mansläktet, i nästa ser att både män och kvinnor sitter fast i, och skadas av, ett själsstympande system.

Det talas om religion, feminism, övergrepp i den specifika situationen, men ”Women talking” kan ju också ses som ett slags allegori över hur man allmänt ska tampas med patriarkatet.

Allt detta ackompanjerat av den isländska begåvningen Hildur Guðnadóttirs (”The Joker”) lågmält oroväckande musik. Snyggt.

Men! Vi måste nämna elefanten i filmrummet: Det här är mer teater än film. I princip all dramatik ligger i det talade ordet. Alltså mer föda för tanken än sinnena, vilket inte ger en klockren bioupplevelse.

Docksmart, aktuellt och välformulerat. Vilket räcker rätt långt.