Skuldkriseni Grekland? Syriza var det va? Och nåt tjafs med EU..? Ständigt bombarderad med nya världshändelser, krig och katastrofer är det lätt att bli blasé och glömsk inför samtidshistorien. 87-årige filmlegendaren Costa-Gavra nya film Adults in the room friskar upp minnet, och ger blodfattiga saker som finanskriser rosor på kinderna

Efteratt vänsterpartiet Syriza vunnit valet får nytillträdde finansministern Yanis Varoufakis uppgiften att baxa vallöftet, om att förhandla bort Greklands enorma skuld, i hamn. Han måste få den så kallade ”trojkan”; EU-kommissionen, IMF och ECB att släppa järngreppetom Greklands ekonomi, utan att svika förtroendet hos partiet och det grekiska folket. 

Hanåker runt i Europa som en charmerande duracellkanin och pläderar övertygande om varför det är en dålig idé att tvinga på Grekland ett omöjligt strukturanpassningsprogram som får skulden att växa och BNP att sjunka. I varje församling briljerar han, står rakryggadutan vare sig slips eller politisk erfarenhet, och retar gallfeber på alla.

Costa-Gavrashar ett gediget CV som makare av politiska thrillers, bland annat om militärkuppen i Chile. Att skruva till förhandlingar med EUs finansnissar till spänning är en svårare uppgift, men han lyckas. Framförallt genom den energi som emanerar från centralfigurenYanis (Christos Loulis), hans retoriska förmåga och idealism.

Detpolitiska spelet genom novisen Yanis ögon är ingen vacker historia. Det tas artigt i hand och sticks knivar i rygg. Här finns inga Gordon Gecko-skurkar att bekämpa, däremot kadrer av grå kostymer i tråkiga konferensrum. Estetiskt är det minst sagt uppförsbackemen filmfotografen Giorgos Arvanitis extrapolerar det gråbeiga och stryker under den kafkaeska cirkus som Yanis hamnar i. 

Sämreär de grafiska genvägarna i form av flygande siffror som ska visualisera skuldkarusellen, och nog kunde väl Yanis ha fått någon enstaka dålig sida och inte alltid vara smartast i rummet?

Denstörsta behållningen är tanken om att ekonomi alltid är politik och vilja. Den är inget självspelande piano, marknadens hand inte osynlig. Greklands skulder var till en början en effekt av misskötta statsfinanser, men den följande skuldkrisen var ett strategisktval av ”trojkan”. I en nyckelscen medger antagonisten, tillika Tysklands finansminister, exakt detta. Grekland måste stå i skamvrån som ett varnande exempel.

Ävenom Yanis är en karismatisk superhjälte vars krafter är retorik och stapeldiagram och Costa-Gavras lyckats hålla spänningen i gång finns det ett inbyggt problem i och med att vi har att göra med verkligheten. Vi vet att Yanis kommer att misslyckas och att slutetblir snöpligt, för att verkligheten är det. Om hjältarna inte vinner, hur knyter man ihop sin thrillerdramaturgi? 

Costa-Gavrasavslutar med att lämna verkligheten och gå in i en mardrömslik och absurd dansscen med bland annat Angela Merkel. Det är kul i sin totala respektlöshet, men också just... snöpligt.