Året är 1979 och ett gäng amerikanska lycksökare hyr ett gästhus av ett argsint och skröpligt par ute på landet i Texas.

Porrfilmsbranschen går igenom ett skifte mot videoband och det vill den slemmige Wayne slå mynt av genom att producera The farmers daughter, som ska spelas in i lämplig miljö. Stripporna Bobby-lynne och Maxine tillsammans med vietnamveteranen Jackson utgör skådespelarensemblen. De regisseras av den nördige RJ som har pretentioner om att skapa en ”konstnärlig” porrfilm. Hans timida flickvän Lorraine sköter mikrofonen men blir snart mer intimt intresserad av processen.

De småpuckade men sympatiska syndarna spelar in porr på dagarna och bondar på kvällarna över sitt sexpositiva liv, gömda från samhällets fördomar. Filminspelningen förblir tyvärr inte hemlig speciellt länge och de unga vackra gästerna triggar de köttsliga begären hos frun i huset som verkar drivas av en konservativ sexualmoral och en toxisk sexlust som övergår i bubblande blodtörst.

Efter ett misslyckat närmande tar hon hjälp av sin man för att straffa Farmers daughters-gänget, som måste slåss för livet mot både högafflar och hagelgevär.

Ti West har gjort en hyllning till exploitationsfilmerna från 70-talet (främst Motorsågsmassakern som nyligen stöptes om i ännu en skräpig remake), men han tillför en egen estetik till genren där landsbygden igen utnyttjas som fond för splatter.

Den unga kroppen står ofta i fokus i skräck, och Ti West gör rädslan dubbel: en för omedelbar död på grund av stickvapen och en universell rädsla för kroppens ultimata förfall i dödens väntrum.

Sminkteamet har gjort ett imponerande jobb med det gamla parets ruttnade hud och tandlösa munnar, och äckelchocken fullbordas med en xxx-märkt scen som en antites till pornografins fantasier om evig ungdom och skönhet.

Ti West har blivit ett namn inom amerikansk arthouseskräck de senaste åren. Bland annat tack vare The house of the Devil (2009), som pumpade in nytt blod i slashergenren med ”satanic panic”-tematik, om en barnvakt kommer i kontakt med djävulsdyrkare.

Även The Sacrament (2013) var underhållande, en nutida tolkning av Jonestown-massakern skildrat ur hipstermagasinet Vice kameralins, enligt ett beprövat men effektivt found footage-koncept.

X balanserar en sleaze-humor från 70-talet med en grafisk brutalitet värdig 2022. Det kan mycket väl vara Wests bästa film hittills.