”If Eve ain't in your garden, you know that you can call me when you want”

Lil Nas X ser fantastisk ut. I en tight dräkt täckt av diamanter gör han rollen som Adam i paradiset som förförs av ormen med hjälp av det tredje ögat, även denne spelad av honom själv.

Musikvideons crescendo når vi när Atlantarapparen glider ner för en strippstång rakt ner i helvetet för att ge självaste djävulen en lap dance, iförd lårhöga lackstövlar med stillettklackar.

När han sen tar djävulens plats på tronen har han symboliskt störtat den allmänna ordningen och fördömande synen på homosexualitet som hindrat så många från att våga komma ut.

Montero (Call me by your name) är en kompromisslös gaypride-låt om att få vara sig själv och bokstavligt talat ge fan i att hymla med sin sexuella identitet. Musikvideon är laddad till bredden med kitschig camp-estetik och låttexten är sexuellt övertydlig, på ett ljuvligt sätt.

Låten har Lil Nas X skrivit till sitt yngre jag då han fortfarande befann sig i garderoben (hans riktiga förnamn är Montero) och han har sagt att han önskar att låten ska få andra att våga vara sig själva. Titeln är förstås en blinkning till hbtq-filmen Call me by your name, baserad på romanen med samma namn. Ett erotiskt coming of age-drama i vilken kärleken måste hållas hemlig.

Den religiösa och konservativa högern i USA har inte oväntat gått i taket, kanske framförallt på grund av musikvideon som är laddad med bibliska symboler. Både pastorer och republikanska politiker har kallat videon för blasfemisk och skadlig för barn.

Tankarna går till Madonnas modiga mästerverk Like a prayer vars musikvideo var tydligt antirasistisk, blandade sex och religion och fick självaste påven att ropa bojkott.

Många av oss har en bild av Sverige som ett land i framkant när det kommer till jämlikhet och hbtq-frågor, inte minst i jämförelse med exempelvis USA. Därför är det intressant att det just nu, åtminstone inom hiphopen, förefaller vara precis tvärtom.

Silvana Imam har gjort mycket för hbtq-perspektivet inom svensk hiphop men år 2021 är det snarare gangstarapens gammaldags och hårda mansroll som dominerar, åtminstone bland manliga rappare.

Visst finns det låtar om kärlek, att må dåligt eller känna ånger inom svensk gangstarap. Men det straighta machoidealet där tjejer objektifieras och bög är ett skällsord löper ändå som en röd tråd genom musiken. Som i låten Musht av Dree Low: ”Vi e långt nu från där vi starta, vi ska hela vägen, vilken bög vågar hata”.

Dree lows nya album ligger just nu etta på svenska albumlistan. Men Montero (Call me by your name) klättrar på singellistan även här. Så för de svenska manliga rappare som likt Lil Nas X vill ge ett långfinger till alla som fortfarande ser homosexualitet som något att skämmas för verkar det finnas ett tomrum att fylla.

En tidigare version av denna text hänvisade till en homofob textrad i låten SSM LS av rapparen Dree Low. Citatet var felaktigt, och exemplet har därför tagits bort.