Också mannen Verdi beundrades mer av nazisterna än Wagner. Adolf Hitlers vurm för den mycket tyske Wagner delades av betydligt färre partianhängare. Det berättar musikforskaren Gundula Kreuzer för BBC.

Det var den på sin tid mycket populäre författaren Franz Werfel som med sin roman om Verdi (1924) öppnade för tyskarnas  positiva bild av den italienske kompositören. En roman som senare undantogs när Werfels litterära produktion kastades på nazisternas bokbål. Här ville Werfel lyfta fram Verdi ur Wagners skugga; något som paradoxalt nog resulterade i en ”wagnerifiering” av hans operor.

Yaleprofessorn Gundula Kreuzer har visat hur man i de tyska operahusen till exempel strök arior för närma sig det typiskt wagnerska flödet. Den nazistiska kulturpolitiken krävde omfattande censur, omskrivningar och fria översättningar av libretton.

Framställdes som pre-fascistiskt föredöme

När Hitler och Mussolini ingick sin stålpakt 1939 stärktes bilden av Verdi som ett pre-fascistiskt föredöme: mannen av folket som återvände till sin fädernebygd, den politiskt medvetne, patriotiske konstnären som alltid satte folkets väl främst.

För övrigt ansågs sex timmar långa Wagneroperor vara olämpliga för tyska arbetare efter dagens slut.

Dubbla märkesdagar

På torsdag är det 200 år sedan Giuseppe Verdis födelse. Operascenerna har också under 2013 präglats av att det samtidigt är 200 år sedan Richard Wagner föddes.