– Jag tänkte ju först nej. Det här är så uttjatat och det har skrivits så mycket om 68. Men sen började jag fundera på det och tänkte att det ändå finns ett sug till 68. Och det var lite utmanande att tänka att det var möjligt att skriva en bok som var lite annorlunda, säger historikern och författaren Henrik Berggren.
Ja, för långt ifrån alla sjöng kampsånger, klädde sig i Mah-Jong-kläder i manchester, var sexuellt experimentella och gjorde ungdomsrevolt.
Anna-Lena Löfgrens ”Lyckliga gatan” toppade listan över mest sålda skivor. Pingströrelsen hade det året 90.000 medlemmar – jämfört med den maoistiska organisationen KFML:s 700. Och nästan hundra procent av de unga tyckte att de hade hyfsat goda relationer med sina föräldrar, enligt en Sifo-undersökning.
– Det är såklart vi måste skriva om kårhusockupationen, Båstad och FNL-rörelsen och allt, men jag vill också skriva om dem som inte deltog eller var på andra sidan, säger Henrik Berggren.
Radikala kvinnor
Som unga kvinnor på landsbygden. I en undersökning av Expressen om ungdomens politiska attityder visade det sig att de var de mest radikala. Och enligt Henrik Bergren kan den pågående strukturomvandlingen vara en orsak.
– Hela den här avfolkningen av landsbygden hade påbörjats. Deras känsla var väl att deras värld höll på att försvinna mer eller mindre. Det kanske gjorde dem radikalare egentligen. De unga männen i storstaden kanske gick mycket mer tidens ström.
”Nya idéer om samhället”
Men var är det då som gör att 1968 är så starkt förknippat med revolutionära, ofta manliga, studenter med hjärtat till vänster?
– Tidsandan bestäms ju inte av var man är, utan vart man är på väg – och vart man tror att man är på väg. Och de som gjorde allt detta var ju de framtidsinriktade, det var ju eliten, studenter, säger Henrik Berggren.