Stockholm filmfestivals hederspris för ett helt livsverk, Lifetime achievement award, har tilldelats regissören Claire Denis.
Den franska auteuren brukar hyllas för sin visuella stil, som fokuserar mycket på ansikten, kroppar och stämningar, snarare än klassiskt berättande. Hennes filmer berör ofta teman om makt och identitet i ett kolonialt och postkolonialt Afrika.
”En filmregissör är en supermänniska”
Claire Denis debutfilm ”Chocolat” (1998) är delvis baserad på hennes egen uppväxt i en fransk koloni. Hennes nya film ”Svinen”, däremot, är en noir thriller i Paris, om en familj som rasar samman av självmord, konkurs och övergrepp. Skyldig till allt är en rik magnat.
När jag frågar om det finns några självbiografiska inslag i filmen, blir stämningen lite tryckt.
– Du kanske ville veta om jag blev våldtagen av min far? Det blev jag inte. Och han tog inte livet av sig. Om du förstår människor finns det inget behov av biografiskt material, säger Denis.
– Att vara människa räcker. Och att vara filmregissör är att vara en supermänniska, fortsätter hon.
”Vet inte om det är ett bra tecken”
Familjen som institution har alltid intresserad Claire Denis. Pappan Marco i ”Svinen” överger ett ensamt liv på sjön och återvänder till Paris när hans systers man har begått självmord och hennes dotter blivit utsatt för ett övergrepp.
Marco planerar en hämnd genom att gå till sängs med den rike patriarken Edoard Laportes älskarinna – vilket får större konsekvenser än han väntat sig.
– Familjen kan vara ett näste av många våldsamma känslor. Bra eller farliga, säger Claire Denis, som känner sig lite ambivalent inför sitt pris från Stockholm filmfestival.
– Jag har fortfarande inte bestämt mig vad jag tycker. Jag vet inte om det är ett bra tecken eller om det betyder att jag gjort mitt jobb för länge. Ett pris är alltid ett frågetecken.