Av höstens 13 fiktiva långfilmer har bara två regisserats av kvinnor, och alla manus är skrivna av män. Dessutom har bara två av filmerna kvinnor i huvudrollen.
– Det är en bedrövligt sorglig siffra. Det sviker befolkningen när vi inte får en mångfald i berättelserna och när det fortfarande är en likriktad typ av historia som kommer ut på marknaden, säger Anna Velander Gisslén, styrelseledamot i det internationella nätverket Women in film and television, Wift.
Magdalena Jangard är chef för produktionsstöd på Svenska filminstitutet. Hon menar att höstens statistik ska ses som en tillfällig svacka.
– Ett skäl kan vara att det skett en ökad produktion av tv-drama, vi ser att många etablerade kvinnliga regissörer och manusförfattare just nu arbetar med tv-serier.
Färre kvinnor söker filmstöd
En annan orsak, menar Magdalena Jangard, är att färre kvinnor ansöker om produktionsstöd från Svenska filminstitutet. Ungefär en tredjedel av de manus som kommer in är författade av kvinnor, ofta är det också projekt av mindre storlek.
– Vi har uppmärksammat att kvinnor sällan skriver för projekt med större budget och publik, därmed får de inte tillgång till samma resurser som män. Därför har vi gjort en satsning riktad mot just kvinnliga manusförfattare som vill göra storfilm, men det tar några år att göra stora produktioner så resultatet kanske vi kan se 2021-2022.
SFI har pratat mycket om och satsat på jämställdhet, och utbildat de konsulenter som avgör vem som får filmstöd. Borde inte arbetet ha resulterat i att det inte blir en sådan här “svacka”?
– Jo, vi hade förstås gärna sett bättre resultat. Men man måste komma ihåg att det är ett långsiktigt arbete, vi jobbar med gamla strukturer som måste ändras. Vi fortsätter och jag tycker också att branschen är med oss, så jag är hoppfull inför framtiden.