Jan Troells filmrepertoar är lång. “Utvandrarna”, “Nybyggarna”, “Maria Larssons eviga ögonblick”, “Här har du ditt liv” och “Sagolandet” är några av titlarna som prisbelönats med guldbjörnar, guldbaggar och oscarsnomineringar.
Vad är det egentligen du har försökt fånga under alla dess år av filmskapande?
– Ja säg det, livet tror jag? Men även liv i döda saker. Jag är mycket fascinerad av den lilla rörelsen, den som skiljer ifrån det orörliga, säger Troell.
Biobesöken som barn
Redan som barn spelade film en viktig roll i Jan Troells liv. Dels genom filmer och hemmavideor skapade av hans föräldrar, men också genom biobesök med sina bröder. Han beskriver sina första möten med vita duken som startskottet till sitt filmintresse.
– Tre små grisar gjorde jättestort intryck och så småningom Snövit som var en helt fantastisk upplevelse, säger han.
När han kom upp i tonåren kunde han se sin första barnföbjudna film, ”Flygande tigrarna” (1942) med John Wayne.
– Då var jag bara tretton år och man skulle vara 15. Så jag tog på mig slips för första gången i livet och kom in.
Läraren som aldrig slutade filma
– Jag hade aldrig tänkt bli regissör. Jag drömde väl om att göra lite kortfilmer och naturfilmer men att regissera människor hade jag inte tänkt på, säger Troell.
Innan han blev filmfotograf och regissör arbetade Troell som lärare på folkskola. Där började han spela in filmer i undervisningsyfte som snabbt fick stor uppmärksamhet. Bland annat ”Stad” (1958) och ”Ole dole doff” (1968).
I motiveringen till Göteborgs filmfestivals hederspris, det så kallade ”Honorary Dragon award”, beskrivs Troell som ”folkskolläraren som aldrig slutade filma”.
Tycker du det är en passande beskrivning?
– Ja, jag hoppas att jag inte ska göra det. Nu håller jag på att redigera gammalt material som jag har filmat för längesedan, bland annat min fars och mors gamla smalfilmer, men också bitar av nya saker.
Troell hoppas att det kan bli någon form av memoarer.
– I flera år har jag också försökt göra filmer av Niklas Rådströms roman om H.C Andersen, ”Gästen” (2010). Det har ännu inte blivit av men lite hopp finns fortfarande.
