– Marknaden är en abstraktion. Den är oerhört långt från anledningen till att man bestämmer sig för att skapa ett verk, eller de värden som finns i livet, säger Jeff Koons till Kulturnyheterna, och berättar att han själv istället för pengar började tänka på hur det var när han skapade den där miljard-kaninen i rostfritt stål:

– Jag minns precis hur det var, beslutet att göra en kanin eller om det skulle vara något annat objekt.

Det känns som du är ganska distanserad från spektaklet?

– Helt och hållet. Det är flera som hört av sig och sagt att jag borde skänka pengar till den ena eller andra välgörenhetsorganisationen, men jag sålde ju verket 1986.

”Konst är inte nationalistisk”

Jeff Koons har varit i Stockholm inbjuden av Judisk kultur i Sverige för att prata om sambandet mellan konst och vetenskap tillsammans med vännen och nobelpristagaren Eric Kandel.

– Jag tycker om att känna mig själv som en internationell konstnär. Jag älskar att vara involverad i ett internationellt sammanhang, konst är inte nationalistiskt, det mycket vidare än så. Det handlar om den mänskliga erfarenheten, det är ett universellt språk. Så att vara här i Stockholm är som att ha Stockholm som en studio för en dag, säger Jeff Koons.

En av de saker som gjort Koons berömd, eller kanske snarare omtalad, är att han haft en studio i New York med drygt hundra anställda som hjälpt honom i sitt skapande. Nu har han precis bestämt sig för att minska ner personalen. Det för att istället satsa på nya maskiner och i förlängningen artificiell intelligens. Men det finns en farlig lockelse med ny teknik.

”Teknik skapar inte konst”

– De här teknologierna låter verkligen spännande! Så om jag jobbar med AI och datorer kommer allt mitt arbete att kännas nytt och fräscht? Maskiner och teknologierna är verktyg, men det är inte det som skapar konst. Enligt min erfarenhet är konst något som kommer från en mycket djupare del av vår hjärna, vår kropp, vår historia.

Så för honom är AI precis som vilket konstnärligt verktyg som helst. Det kräver fortfarande att du har en tanke, en idé, för att det ska bli konst. Och just själva ideskapandet, att ha ett öppet, ärligt sinne, är något som Jeff Koons lägger den mesta av sin energi på:

– Jag vill inte ligga på min dödsbädd och slås av insikten och tänka: ”Det är så tydligt! Om jag bara hade vågat prova det där! Det fanns där hela tiden – varför öppnade jag mig inte inför möjligheten”?