Netflix är helt klart en av de hetaste potatisarna på årets Cannes-festival. Först var det stor halabaluns när det tillkännagavs att de har två filmer med i huvudtävlan: ”Okja” och ”The Meyorowitz Stories”.
Sen blev det infekterat mellan festivalen och streaming-jätten när det stod klart att Netflixfilmerna inte skulle gå upp på bio i Frankrike, något som Cannes-ledningen vädjat om. Det slutade med att man ändrade reglerna från och med nästa festival: Ingen bio, ingen guldpalmstävlan.
Och så var det då juryordföranden Pedro Almodovars uttalande på Guldpalmsjuryns presskonferens: Att han hade mycket svårt att tänka sig Guldpalmen, eller några andra Cannes-priser, till en film som inte går att se på bio. En juryordförande som i princip säger att två av de tävlande filmerna inte har någon chans. Inte konstigt att det väckte rabalder.
Netflix själva då, vad säger de? Ingenting under festivalen i alla fall. Det enda förhållandevis officiella uttalande kommer från vd:n Reed Hastings Facebook-sida: om att etablissemanget är emot Netflix och att Okja är en fantastisk film som biograferna vill blockera från Cannes.
Så hur var då mottagandet för ”Okja”? I morse var den första pressvisningen och i den över 2000-hövdade publiken i Den gigantiska Lumiere-biografen var det många som hade åsikter.
När Netflix logga syntes i förtexterna både jublades det, buades och applåderades. Debatten om strömningstjänster vs biograferna har inte gått någon förbi.
Men så tog allt en sväng åt ett oväntat håll. Plötsligt var det kaos i salongen. Filmen var igång, Tilda Swinton i tandställning och en helflippad Jake Gyllenhaal i tropikhatt höll låda på duken men det gick inte att höra vad de sa för att det buades så högt.
Som förstagångare på festivalen var jag osäker om det brukar vara så här, eller om alla bara plötsligt ställde sig på bigrafsidan i årets Cannes-krig. Jag petade försiktigt på min mer erfarna kollega Fredrik Sahlin och frågade om detta var normalt.
”Nej”, svarade han, ”Men de stojar för att formatet är fel”. Det hade jag förstås helt missat.
Det hade även den äldre damen bredvid mig som vände sig om och slog en buande herre på raden ovanför med sin tidning samtidigt som hon högljutt bad honom vara tyst.
Men sen förstod hon också felet. Filmen avbröts. Folk buade och skrattade. ”Netflix pute” ekade en fransk kommentar. Jag tänker inte översätta. En herre kom ut framför duken och kliade sig Chaplinskt i huvudet och försvann.
Men sen satte det igång igen. Filmen visades från början, och mycket roade känslotjut hördes när Netflix logga åter syntes i förtexterna.
Och sen satt folk tysta i två timmar och tittade på den fina historien som ”Okja” faktiskt är. Om 10-åriga Mija som kämpar mot de redan nämnda psykopaterna Swinton och Gyllenhaal och försöker rädda sin älskade supergris Okja från den deras genmanipulationsexperiment i den råsnuskiga köttbranschen.
Efter filmen, bara applåder. Även när loggan kom i eftertexterna.