De nuvarande hyresmodellerna för kulturfastigheter inom Statens fastighetsvårds bestånd ska ersättas och en ny modell ska skyndsamt utredas av regeringen. Än finns ingen tidsplan.
– Jag tänker inte stå här och lova guld och gröna skogar vi har mycket tuffa prioriteringar att göra, säger Parisa Liljestrand (M) och understryker att processen kommer ta tid.
Statens fastighetsverk har hittills använt sig av kostnads- och marknadsmodellen, vilka båda kritiserats enligt Wykman.
Kostnadsmodellen går ut på att hyran ska täcka kostnaden för byggnad, fastighetsverket ska alltså inte ta ut något överskott. Marknadshyran grundar sig i förhandling och baseras på en marknadsvärdering. Nu ska alltså ett tredje alternativ utredas.
– Båda modellerna är svårbegripliga vilket kan styra fel, ge fel incitament, onödigt krångel, intressekonflikter och ineffektivitet. Och det här vill vi givetvis ändra på, säger finansmarknadsministern Niklas Wykman (M).
Tittar på tillfälligt sänkt hyra för Naturhistoriska
Tidigare i veckan tvingade Naturhistoriska riksmuseet stänga på obestämd tid efter att delar av innertaket rasat och riskerade att rasa ytterligare. För att hjälpa museet genom intäktsbortfallet kommer nu regeringen att se över en tillfälligt sänkt hyra för verksamheten, berättar Liljestand.
– Det skulle ju då i sin tur innebära att Statens fastighetsverk inte når sina mål om full kostnadsteckning, säger Parisa Liljestrand.
Hon berättar även att hon känner sig bedrövad av den politiska oförmågan som präglat frågan om kulturfastigheterna i decennier. Hon är den femte kulturministern som har den på sitt bord.
Se kulturministern berätta om åtgärdsplanen i klippet ovan.
Fakta: Hyressättningen
1993 infördes den nuvarande modellen med marknadshyror för statliga fastigheter, bland annat museer. Tanken var att vanliga myndigheter skulle få incitament att vara sparsamma med lokalerna. Fastigheter med kulturhistoriskt värde eller som var ”ändamålsfastigheter” skulle ägas av det då nyinrättade Statens fastighetsverk – som ligger under Finansdepartementet.
Efter stor kritik infördes så kallad kostnadshyra 2001 för fem institutioner: Operan, Dramaten, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet och Statens historiska museum. Hyran ska då täcka kostnader för drift, underhåll, administration, avskrivningar och kapitalkostnader — vilket de berörda institutionerna vid upprepade tillfällen har ifrågasatt.
De flesta kulturinstitutioner hyr av SFV och betalar marknadsmässig hyra. Den modellen har också kritiserats, eftersom museernas förhandlingsposition är så uppenbart svag – det är svårt för många av verksamheterna att flytta.
Statens museer för världskultur är ett av de museer som under många år kämpade med höga hyreshöjningar. Många museer har haft samma problem. Men Nationalmuseum sticker ut, eftersom hyrans andel av anslaget har ökat så snabbt. Mellan 2018 och 2020 höjde Statens fastighetsverk den med drygt 22 procentenheter. Museet ska alltså betala för renoveringen som skedde mellan 2013 och 2018 men utan att få motsvarande höjda anslag.
Statens fastighetsverk förvaltar cirka 2 300 statligt ägda fastigheter, motsvarande 4 000 byggnader och 6,4 miljoner hektar mark.
Alla renoveringar som kostar över 40 miljoner hemställer SFV om till regeringen för beslut.
(TT)
