Toumani Diabaté hörde till en lång släkttradition av framstående musiker i Mali. Hans instrument var kora – en 21-strängad harpa som spelas med snabba löpningar i virtuos stil.
Karriären igenom arbetade Toumani Diabaté både inom den traditionella malinesiska musiken och i genrebrytande samarbeten med artister från Europa och USA, däribland såväl den isländska popartister Björk som den amerikanske bluesmusikern Taj Mahal. Han uppträdde för rock/pop-publiken på en lång rad festivaler, bland andra Glastonbury i England och Roskilde i Danmark.
Redan med sitt andra album Songhai (1988) etablerade Toumani Diabaté sig själv som världsberömd mästermusiker, och koran som världskänt virtuosinstrument. Plattan spelade han in tillsammans med spanska flamenco nuevo-bandet Ketama och den engelska basisten Danny Thompson. Musiken byggde på och pekade ut släktskapen mellan sydspansk och västafrikansk musik och plattan bars fram av det mediala, publika och kommersiella intresse för musik från övriga delar av världen som då bröt fram i Europa. Under paraplybegreppet world music, ”världsmusik”, kanaliserade musikbranschen en strid ström av folk- och populärmusik till den västerländska skiv- och konsertpubliken.
Den svepande etiketten världsmusik har senare övergivits, men många stora musiker blev världkända – bland dem Toumani Diabaté.