Själv säger hon att det var som att skruva på en kran. En känslokran. Allt rann bara ur.

Med ”allt” menar hon berättelserna. Molly Sandén har sjungit om uppbrott och vardagsångest många gånger förr, men på ”Större” blir historierna något annat och mer nära.

Att Molly börjat framföra sina spår på svenska igen spelar stor roll. Att hon blivit lite äldre gör säkert också sitt.

Men, också att hon rör sig i en ny musikalisk miljö bortom radions, Melodifestivalens och Spotify:s tröttsamt spolformade huvudspråk. Det många med mig – rösten till trots  – förknippat henne tidigare med.

De 12 sånger hon framför på ”Större” ramas in med själig självklarhet i den moderna pop och r´n´b som är albumets ansikte.

Spår som ”Rygg mot rygg” och ”Sand” hade nog lätt förlorat sin själ om de stöpts i samma format som det vi hörde på förra albumet ”Unchained”.

Här blir de till svensk soul av ett slag som vi inte är bortskämda med.

Att det låter bra albumet igenom beror på förstklassiga insatser i komposition och produktion. Molly har skrivit på varenda spår men får också fin backning av namn Newkid, Smith & Tell och Leslie Tay.

På ”Större” lyckas Molly Sandén ta det där steget som många av hennes kollegor bara får drömma vidare om, från talangteven och musikalerna till ett eget personligt artisteri. Jag hoppas hon fortsätter på samma väg.