Hur känns det inför släppet av Viktor & The Bloods debutalbum?

– Det känns pirrigt. Det var länge sedan man kände ett pirr inför ett skivsläpp. Man kan likna det vid en nyförälskelse. Allt blir nytt och småsaker som jag kanske inte uppskattat på ett tag – som att prata med dig, till exempel – känns kul igen. Nytt och fräscht.

Du har haft många musikprojekt. Varför uppstod Viktor & The Blood?

– Det handlar om att jag har ett konstant sökande, för att maximera min potential som musiker. När man är en musiker med bred musiksmak så kan man göra väldigt mycket. Men det betyder inte att man är bra på mycket. Nu tycker jag att vi har hittat en nisch som vi gör väldigt, väldigt bra.

Rastlöshet ett släktdrag?

Både du och din bror Gustaf [Norén] i Mando Diao) verkar ha en viss rastlöshet som musiker. Är det ett släktdrag?

– Kanske! Men han är nog rastlös på ett annat sätt. Nu när jag har hittat Viktor & The Bloods identitet, kommer den att behållas. Gustaf är lite tvärtom – han behåller bandet men byter identiteten, går från folkmusik till synt. Viktor & The Blood kommer inte byta musikalisk inriktning.

Tycker du att brorsan lyckas bra med att gå över till synt, då?

– Ja, det tycker jag! Men jag är ju inte rätt person att tycka till om den saken. Det är som att fråga en fotbollsfarsa vad han tycker om sonens prestation efter en match.

Vilken är den viktigaste ingrediensen på ”Apocalypse right now”?

– Aggression. I tidigare band som vi spelat i har det handlat med om okontrollerad energi, om eufori. Det här är en mer kontrollerad energi – men hårdare och mer aggressivt.

”Spelades in då Krille levde”

Albumet är tillägnat Kristian Gidlund. Hur märks det bland låtarna?

– Skivan skrevs och spelades in under en period då Krille fortfarande levde, under ett visst mått av hopp att han skulle överleva sin sjukdom. Så många av texterna andas hopp, inte bara förtvivlan. Skivan är tillägnad honom som helhet. Och det hann jag säga till honom. Det är väl en småsak egentligen, men jag är glad över det.

– Låten ”Live for a better day” handlar om Kristian. Han sa ofta att han inte ville att hans närmaste skulle plågas av att han gått bort. Det var han som tröstade alla runtomkring. Jag skriver en låt under ett rus och det är först efteråt som jag börjar tolka in vad låten egentligen handlar om. Och så här tolkar jag mig själv nu.

Utlopp för sorg & aggressioner

Hur har Kristian Gidlunds bortgång påverkat dig som musiker och artist?

– När jag sjunger de här låtarna nu så får de en tyngre innebörd. Och när jag spelar så får jag utlopp för den sorg och de aggressioner som jag bär på efter Kristians död. Att spela musik har blivit ett sätt att ventilera alla de här känslorna, för annars vet man inte vart man ska ta vägen. Jag växte upp med honom och det är så jävla tragiskt. Han var så ung. Jag har fortfarande inte riktigt fattat att det har hänt.

Vad händer för Viktor & The Blood framöver?

– Vi ska släppa albumet och sen åka på Europaturné den 20 februari. Nu håller vi på med vår andra platta, som förhoppningsvis kan släppas i höst eller tidigt 2015. Vår tanke med bandet är att vi ska vara så kreativa och produktiva som möjligt. Jag kom just från repan.

”Man ska sjunga politiskt på svenska”

Kommer det några politiska låtar från Viktor & The Blood detta ”supervalår”?

– Om man ska sjunga politiskt i Sverige så tycker jag absolut att man ska göra det på svenska. Det blir ologiskt annars. Så med tanke på att vi sjunger på engelska, kommer man inte kunna läsa några direkta politiska budskap i vår booklet.

Till sist: Du spelade ju Mick Jagger i den tyska filmen ”Das wilde Leben” 2007. Har du några planer på en fortsatt filmkarriär?

– Nej. De hade sett mig i en musikvideo på MTV och sagt ”honom ska vi ha”. Det jag sen gjorde var att klä ut mig till Mick Jagger och prata engelska. Så det blev ganska likt. Men det var där min skådespelartalang stannade. Det var kul, men inget jag hade på min bucket list.