Ozzys ett och ett halvt år gamla första fullängdare Ett öga rött är ett av de album som kan placeras i det senaste årtiondets guldsprejade finhylla.
På den möter vi en ung, egen, sydsvensk stjärna med den sortens, både sköna och småsmutsiga, poetiska ådra som bör kunna få folk i såväl akademi, som på gata, att gapa. Med en rappande och blödande, bölande stämma som framkallar samma min. Liksom producenteriet. För att inte tala om de tidsträffande tongångarna i spridda stjärnfall som ekar av hans barndoms östafrika. Och att han namndroppar Astrid Lindgren och Charles Dickens. Ozzy är unik.
Alla som i åratal kraftsamlat sina tankar och livserfarenheter för en sorts entré, programförklaring eller shoutout vet i alla fall en del av vad denne unge man från Malmö hade inom sig när han gjorde sitt första stora verk.
Lyssna (igen) och du hör kraften. Det här är välvalda ord på ett ibland hemsnickrat språk om mobbning, kriminalitet, otrohet och minnet av pappa som dog i krigets Somalia. Inte sällan med humor.
Förvånad blev kanske ingen. Att Cismaan Maxamed (Ozzys andra namn), som växte upp i Rosengård med sin mamma och fem bröder, var någon som ville uppåt och framåt kunde både lärare och vänner vittna om. Tiden när vännen Valon dragit med honom till studion i det lokala Fryshuset hade gett resultat.
Resten av riket vaknade när han för första gången hördes bland alla etablerade namn som gästade i Stress remix av Kartellens AM43 år 2013. Följt av inhopp med Abidaz. Plötsligt hade han satt både sig själv och en hel ny malmöitisk scen med namn som Guleed, Adam Aden, Valon och deras kreativa kollektiv Malmö New Wave på kartan.
Så hur dansar han då vidare genom livet? Efter alla hyllningar och nomineringar till Grammis? Sedan i somras (då musiken egentligen skulle ha släppts) har vi tjatat om att få höra vad han, och den inte helt oviktiga mästarproducenten DurimKid, gjort i deras nya studio bortom stan, vid havet. Har de tagit ett nytt sjumilakliv? Eller rör de sig kvar i det universum som utgör Ett öga rött?
Well, på nya Sexan (döpt efter en siffra som återkommer i hans liv) möter vi en artist som redan har bevisat sig. Och som firar detta med att klä sina nya historier i en överlag lyxigare och basigare värld. Utan att för den sakens skull bli så avslappnad att både han och vi somnar.
Det är ju fortfarande den unika Ozzy det handlar om. Som denna gång tagit allt som utgjorde egenheterna i debuten och polerat upp dem omsorgsfullt och noggrant. I sällskap med förstklassiga gäster som till exempel Ant Wan och Timbuktu.
Ozzy har som bekant många sätt att uttrycka sin röst och sina ord på. Ett av dem är att skånskt säga ”maj” och ”daj” istället för mej och dej. Ett annat är skriken och det blytunga rappandet.
Och de höga tonerna. Som på förstaverkets Panter. På spår som öppnande Glaciärer eller sedan tidigare släppta Ms. Fashionista och Play 66 (döpt efter egna bolaget), framstår det som blygsamt i jämförelse. Här lyfter han tak som aldrig förr med sin röst.
Och på RnB:iga En gång (med Cherrie) och de galna, rövarskrikiga ljudmattorna i Loverman, där Fricky hoppar in, sjunger han äntligen de kärlekssånger han längtat efter.
Men starkast blir det ändå när han betraktar sitt förra liv. I Se på oss hör vi honom med sina vänner Guleed och Valon om livet som ICA-boy utanför livsmedelshallen där tiden delas mellan rap och risken att åka in för de brott han tjänar pengar på. I FAB 44 (med Mwuana) mörknar det lite till; ”Svarta vingar lyser i trakten, Min bror han e svartklädd om natten”. Och på (min favorit) Regndansen ropar han med sin otroliga, skeva stämma i den blöta sena timman med en lika hysterisk, som fantastisk, Dida som hetsar på det hela...
Det går inte att blunda för att mycket av Ozzys storhet skiner som allra bäst då – när den hörs både rak och rå. Och att denna sida (glöm inte heller den mer muntra men oborstade MJ i sammanhanget) får ta plats i ljudparken är klokt. Det bidrar till att Sexan blir en både stark och framåtriktad fortsättning på historien om en av tiotalets stora. Och att den jäser med ett självförtroende av det välförtjänta slaget gör den bara ännu bättre.