Träd faller även om det inte hörs nåt, rappar Erik Lundin i låten Vi kunde dött hundra gånger. Det handlar om hur det är när alldeles för många kompisar dött utan att media, politiker eller allmänheten brytt sig. På Nu dom frågar, som är ett av albumets nyckelspår, är Erik Lundin rättmätigt rasande. Det är så de randiga känslorna känns, som ligger bakom albumets titel Zebrapojken: Att vara glad att människor äntligen frågar och bryr sig, men samtidigt bitter över att de inte gjort det tidigare.
Zebrapojken är ett typiskt coming-of-age-album om Erik Lundins uppväxt i Bromsten och Husby utanför Stockholm. Erik Lundin är mer personlig än någonsin och låttexterna är fortfarande hans absolut vassaste vapen. Han blandar slang med prydlig skolsvenska, ordvitsar med filosofiska utläggningar och det låter som att han haft kul när han skrivit, även när det handlar om hemska saker. Som att ”djävulen dansade Lambada i våran 4:a”, eller ”när helvetet haglar, vad gör en presenning”.
Men något som blir ännu mer tydligt på Zebrapojken än på singlarna han släppt tidigare, är vilken otrolig berättare han är. Erik Lundin vet hur man skapar en stämning och hur man målar med orden. Låten Spökhistorien är en gastkramande resa på tre och en halv minut där Erik Lundin håller lyssnaren klistrad vid lurarna medan han rappar fram ett overkligt möte på en tunnelbaneperrong. Det är inte förrän i sista raden som vi får veta vem spöket är.
Även om Erik Lundin är debutant så hörs det hur mycket äldre han är än till exempel Z.E, det senaste stjärnskottet på den svenska raphimlen som blev årets artist på Grammisgalan i år. Precis som Z.E rappar Erik Lundin om kriminaliteten och drogerna, men aldrig på ett skrytigt sätt utan snarare för att berätta: så här hopplöst kan det vara. Dessutom är Zebrapojken helt fri från alla trötta, klyschiga och misogyna rader om tjejer som bara finns till för att ligga med.
Tvärtom så innehåller albumet en glimrande vacker mammahyllning, som ju är en av hiphopens paradgrenar. Andetag som Erik Lundin gjort tillsammans med rnb-stjärnan Cherrie handlar om hur mamman stått för ljuset mitt i det mörka och peppat innan alla journalister och fans dök upp. En låt som utan tvekan kan mäta sig med klassiker i genren som Tupacs Dear Mama.
Erik Lundin försvarar sin plats på den svenska hiphop-tronen med debutalbumet. Men av någon anledning hamnar beatsen och produktionen alltför ofta i skymundan. Även om det är rappen och texterna som är Erik Lundins grej så är det inte bra när musiken blir tråkig, platt och intetsägande. På albumets bästa spår så är det musiken som lyfter texterna till nästa nivå. Eller som på låten Euro – när Erik Lundin till och med vågar sjunga lite. Det vill man gärna höra mer av framtiden.