Akademisk frihet innebär möjligheten för forskare att på ett fritt och oberoende sätt söka och sprida kunskap.
I rapporten ”Akademisk frihet i Sverige” svarar 53 procent av 10 000 tillfrågade forskare, doktorander och lärare att den akademiska friheten utmanas idag.
De främsta anledningarna är politisk styrning (29 procent), systemet för forskningsfinanisering (28 procent) och att det finns en åsiktskorridor, homogenitet, anpassning till normer, likriktning och att man inte vågar ta upp saker (10 procent).
– Internationellt sett har vi en god akademisk frihet, men det finns vissa utmaningar. Det handlar om politisk påverkan, forskningsfinansieringssystemet, etikprövning men också den akademiska miljön som blivit mer likriktad, säger Martin Bergman, en av rapportförfattarna.
Av de forskare som svarat att det finns utmaningar mot den akademiska friheten, svarar 33 procent att de bytt forskningsfokus och 26 procent att de undviker att forska om ämnen som kan vara kontroversiella.
”Oroväckande”
Bakgrunden till rapporten är den debatt som pågått om akademisk frihet. Utbildningsminister Mats Persson (L) som beställt rapporten, har flera gånger sagt att det finns en cancelkultur som hotar den fria akademin. Syftet med rapporten var att undersöka den.
– Det är väldigt oroväckande och värre än jag anade, att så många forskare uppger att de har bytt forskningsämne för att den akademiska friheten begränsas, säger Mats Persson.
Utifrån den här rapporten verkar politisk styrning vara det största problemet. Kan man säga att det finns en cancelkultur vid svenska universitet?
– Det är två olika frågor. Den politiska styrningen behöver man alltid ha en diskussion kring, bland annat gör vi nu om systemet för etikprövning där många forskare uttryckt kritik mot mycket politisk styrning. Men rapporten visar att det finns en tystnadskultur och tendenser till självcensur som är väldigt problematiska.
