Efter fem års paus med knackig ekonomi är kultfilmbolaget Troma tillbaka på La Croisette i Cannes. Lojala fans har skramlat ihop till reskassan på internet. Tjugo volontärer från runt om i världen har rest till Cannes med Troma för att bo trångt i två små rum.
De visar sin nya b-film ”Return to Nuke’em High”. Men de spelar också in dokumentären ”Occupy Cannes”, om hur medieföretagens jättar tar över filmvärlden.
Vad är det för fel på en storbudgetfilm som ”Den store Gatsby” egentligen?
– Det är inget fel på det. Men ... Här är ett exempel. Om du går på college och alla i skolan är exakt likadana – vad lär du dig då, förutom att alla borde vara likadana? frågar skådespelaren Asta Paredes.
Kvotering – en lösning?
Paredes tycker att det är alldeles för likriktad film som visas på Cannes, och hon menar att man kanske behöver införa kvotering eller dylikt för att balansera programmet:
– Det finns vissa institutioner i USA som använder sig av kvotering, som under åren har tillåtit att minoritetsgrupper och olika ekonomiska grupper blandas, för att se till att personer representeras av åtminstone några. Så när du går på college träffar du olika sorters människor. Filmfestivaler borde funka på samma sätt. Vi kanske måste göra det obligatoriskt, för att de 'ocoola' kidsen ska få komma in.
Mycket lättare på 70-talet
Tromas grundare och vd Lloyd Kaufman kom till Cannes redan 1971, med sin film ”Sugarcookies”. Han menar att den världsberömda festivalen har förändrats en hel del sedan dess:
– När jag kom till Cannes då fanns det fler möjligheter för mig – en okänd kille som sov på stranden och kom dit med en film. Variety skrev om den, Screen International skrev, tv var intresserade, för att filmen var bra. Nu skulle jag kunna skjuta skallen av mig här utan att någon bryr sig. Men om Leonardo DiCaprio har en stor affisch, är det viktigt.
Storföretagen kontrollerar bion
Nästa år fyller Troma 40 år som oberoende filmbolag. De är nog mest kända för kultklassikern ”The Toxic Avenger”, som snart får en remake med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen.
Men deras senaste filmer har knappt gått upp på en handfull biografer. Enligt filmproducenten Charlotte Kaufman beror svårigheterna på att marknaden blivit mer kapitalstyrd.
– Vissa lagar inrättades i olika länder, som tillät stora företag att slå sig ihop på marknaden. När det hände, blev det svårt för oberoende filmbolag att få ut sina filmer på bio, för biograferna kontrolleras av samma studior som gör de stora filmerna, säger Charlotte Kaufman, och fortsätter:
”Behövs mer variation”
– Som litet oberoende filmbolag kunde vi ge publiken en fantastisk upplevelse med 'Avatar', men det behövs mer variation. Man borde inte kunna se bara samma fem filmer på varje biograf. Om man har en variation i distributionen så får man fler åsikter och röster som kan höras. Det är enda sättet som ett riktigt demokratiskt samhälle kan fungera på.
Lloyd Kaufman tror att ett öppet internet är enda sättet för att behålla en demokratisk filmdistribution. Han ser den digitala tekniken och olaglig nedladdning som bra hjälpmedel för att kunna skapa och sprida sin film utan någon enorm budget eller marknadsföring:
– Självklart vill vi ha pengar, men vi gör det inte för pengarna. Vi gör det för konsten, säger han.
Undrar du vad demonstranten i slutet av tv-inslaget ropar? Han säger: ”Vi har ingen budget för 3D! Vi har ingen budget för Leonardo DiCaprio!”.
Reporter: Kristoffer Viita
Foto/Klippning: Andreas Idén
Vad är independent-film?
Begreppet ”independentfilm” är lite vanskligt. I Sverige betyder det en film som producerats utan finansiering av SFI.
I USA brukade det innebära en film som har producerats utanför Hollywoods sex största filmbolag (The Majors).
Men begreppet har breddats och urvattnats, menar Charlotte Kaufman och Asta Paredes i denna intervju.
Flera av de enorma mediekonglomeraten (Disney, Time Warner, Viacom, Sony med flera) har numera dotterbolag som finansierar filmer de kallar ”independent”, men som ändå är styrda av samma kreativa begränsningar som om de producerats av en stor studio.