Det är en andäktig publik som samlats för att begå den gamle operamodernisten Birtwistles sista take på sitt älsklingsmotiv: den outslitliga myten om Orfeus och Eurydike. Korridoren syftar på den vandring som Orfeus för sin älskade hustru ut ur dödsriket. Närmare bestämt på det ödesdigra ögonblick när han vänder sig om och kastar den förbjudna blicken på henne.

Kärleken är alltså inte starkare än döden i denna brittiskt regisserade föreställning på engelska. Två fina sångare, Emma Johansson och Mikkel Skorpen, har fått visuell förstärkning av dansarna Luisa Denward och Felix Skalberg. Dessa äger scenen i en tillagd prolog med fristående slagverksmusik av Birtwistle innan dramat tar vid med en kvintett ur NEO under ledning av David Björkman.

En överraskande gammelmodernistisk opera, låt vara av det känsligare slaget. Men varför en så traditionell historia, och varför på engelska? Styrkan i Piteå Kammaropera är experimenten: mötena med levande librettister och komponister. De senaste åren kring teman som artificiell intelligens, klimathot eller dokudramer som tragedin kring det nerknarkade paret Rausing.

”The Corridor” är enkelt och vackert gestaltad med Birtwistles lite opersonligt modernistiska musik, som i allafall har sceniska och dramaturgiska kvaliteter. Något som borde vara självklart för operamusik, men är lättare sagt än gjort. Därför behövs operalaboratoriet uppe i Piteå.