Två veckor har gått sedan Dramatens styrelse beslutade att avsätta Eirik Stubø som vd för Sveriges nationalscen, ett faktum som han uppriktigt beklagar.
– Jag ville stanna, jag var väldigt angelägen om att få göra klart mitt förordnande. Det var 19 månader kvar och repertoaren är till stora delar på plats. Jag kan bara säga att jag var besviken och tycker det är sorgligt att jag inte fick avsluta och slutföra det som var så nära.
I dagarna åker Eirik Stubøs uppsättning av Erland Josephsons En natt i den svenska sommaren till Budapest som första anhalt i en internationell gästspelsturné. Just nu finslipar han regin för att spelet ska fungera även på de utländska scenerna. Han arbetar som vanligt men ändå inte.
Inom räckhåll
När styrelsen den 8 april fattade sitt beslut hade teatern äntligen fått en ny vice vd i Maria Groop Russel. Nya kommunikations- respektive personalchefer tillträder i maj. En ny stabilitet i teaterns ledning var inom räckhåll, framhåller han.
– Jag skulle i högre grad kunna ägna mig åt att formulera och driva den konstnärliga verksamheten, därför kändes det frustrerade att inte kunna gå i mål med det. Plus att teatern konstnärligt och publikt går jättebra.
Varför gick det då som det gick? I Eirik Stubøs egna ögon är situationen betydligt mer komplex än ”drabbande tv- dokumentär tvingade bort teaterchef”.
En viktig omständighet var att vice vd-stolen stod tom i över ett år, en period då turbulensen var stor på grund av neddragningar och metoo. Det yttre och inre tryck som sedan skapades av SVT-dokumentären, där det framgick att artisten Josefin Nilsson misshandlades av en tidigare pojkvän, var det som slutligen ledde fram till styrelsens beslut, konstaterar han.
– Det var en skakande dokumentär, den påverkade mig och oss alla på teatern eftersom en person som i filmen kallades ex-pojkvännen är en skådespelare som i drygt fyra decennier har varit anställd på teatern, det är klart att det påverkade många.
”Problematiskt beslut”
I tidigare intervjuer har Eirik Stubø sagt att han ångrar att han lät mannen medverka i en pjäs som senare ställdes in.
– I efterhand inser jag att det var ett problematiskt beslut. Jag felbedömde konsekvenserna av att låta honom spela en liten roll på Elverket.
En annan starkt bidragande orsak till bristerna i arbetsmiljön var att Eirik Stubø som nytillträdd teaterchef och vd 2015 fick styrelsens uppdrag att dra ner på teaterns fasta kostnader för att frigöra pengar till det konstnärliga arbetet. Personalstyrkan minskades med omkring 20 heltidstjänster och många mådde dåligt. Ledningen misslyckades med att kommunicera varför neddragningarna gjordes, konstaterar Stubø, och på den punkten är han självkritisk.
– Jag tror att det skulle ha hanterats bättre och tydligare internt, varför gör vi det här? Varför är det existentiellt nödvändigt? Ändringen var nödvändig, men intrycket satte sig i några medarbetare att det här var något man inte förstod, jag tror att det lade grunden till misstro och missnöje vilket mänskligt är helt förståeligt.
Utökad enkät
När omorganisationen var inne i ett smärtsamt skede skulle teatern genomföra en sedan länge beslutad medarbetarenkät, berättar Stubø. Två dagar innan enkäten skulle göras publicerade Svenska Dagbladet metoouppropet #tystnadtagning varpå teatern bestämde sig för att utöka den med frågor om sexuella trakasserier.
– Jag stod på scenen och sade att ”nu är det viktigt att allt kommer fram, för att bryta den här tystnadskulturen som folk började prata om, nu måste allt på bordet. Nu ska locket av”.
Företagshälsovårdens analys av enkäten kom för ett år sedan.
– Då framkom det med tydlighet att det under lång tid funnits utmaningar med arbetsmiljön på Dramaten, poängen var att väldigt mycket av det som kom fram låg långt tillbaka i tiden. Men allt kom fram i ett svindlande nu, det var en utmaning för alla.
TT: Dramatens styrelse motiverade din uppsägning med att arbetet med att förbättra arbetsmiljön inte varit tillräckligt. Hur ser du på det?
– Man kan alltid göra mer än det man gör, jag är självkritisk på många punkter, men jag upplevde att vi arbetade så gott vi kunde med det här.