Poeten Mahmoud AlShaer har blivit hemlös. Han tvingades lämna sitt hem i Rafah på Gazaremsan när Israel började förbereda för en markoffensiv tidigare i våras.

– Jag saknar huset så. Jag saknar mitt hem jättemycket, säger han.

– Jag kan inte för ett ögonblick föreställa mig den enorma förändringen som jag ser i min egen karaktär. Vad är det jag lämnat kvar i huset? Vad lämnade jag kvar där av mig själv?

Poeten och journalisten Mahmoud AlShaer drev, fram till att kriget bröt ut, en tidskrift och ett kulturcentrum på Gazaremsan.

I maj förra året var han gästredaktör för svenska Pen/Opps temanummer ”Uppgivenhet föder hopp”.

Poeternas roll i krig

När SVT Kulturnyheterna intervjuade poeten första gången, efter en månad av krig, talade han om kulturens och poeternas betydelse i krig.

– Kulturarbetare finns hos sina familjer. Deras egna personliga bekymmer har ersatt kulturarbetet. Detta utöver den ständiga förlusten av författare, konstnärer och journalister som dör.

I mars, efter fem månaders krig, fick vi kontakt igen. Då talade Mahmoud AlShaer om civilbefolkningens mänskliga lidande, kulturarvsförstörelsen och kulturarbetares slitningar mellan skapandet och basala behov.

– Jag kämpar för att minnas min mänskliga existens, vem jag var innan kriget och mina olika försök att skapa.

”Min tid har brunnit upp”

När poeten lämnar sin tredje rapport har det gått 249 dagar. Förändringen är påtaglig. Han är fortfarande mån om att skapa men det är en omtumlad poet som berättar.

– Den intellektuelles roll just nu är att förmedla skeendet. Men vi möter enorma svårigheter att hitta plattformar som bär vår palestinska röst, säger han.

– Jag har blivit en person som försöker anpassa sig till väntan i den långa kön till toaletten. Att få komma in i ett badrum och få duscha, hur badrummet än ser ut. All min tid har brunnit upp och ligger i ruiner, i väntan på att kriget ska ta slut.