Fem våningar, sex sekunder. Diego är en fallen ängel redan från första sidan i mexikanska Brenda Navarros andra roman, den prisade ”Aska i munnen”, översatt av Hanna Axén.

Diego var allas hopp. Sonens ankomst skulle kanske få hans mamma gift i de utsatta kvarteren i New México. Morföräldrarna måste sörja för barnen när deras mamma flyttar till Spanien i hopp om ett bättre liv, och Diegos storasyster, frukten av en våldtäkt, dignar under bördan. Men Diego skulle undkomma våldet, fattigdomen, livet de levde.

Mammaporträttet är brutalt: längtan och falska förespeglingar. Snart ska hon hämta barnen, lovar hon från andra sidan havet. Men lidandet går i arv, ”när jag var tretton år och pappa lät grannarna våldta mig och sa att hellre grannarna än några vi inte känner”, invänder mormor.

När barnen efter nio år reser efter sin mamma söker de sin identitet och språk för sitt innersta. Diego har indiebandet Vampire Weekend, som går som ett soundtrack genom romanen och hans korta liv, fyra låtlistor med deras musik är allt han lämnar kvar i en tömd mobil.

Navarro är del av en mäktig latinamerikansk våg av kvinnliga författare på svenska –Fernanda Melchor, Pilar Quintana, Guadalupe Nettell, om att vara kvinna i ett samhälle av våld , skildrat med betvingande stil av smutsig realism och övernaturlig verklighet i lager av myter, vidskepelse och politik.

Också i Brenda Navarros fokus på bandet mellan Spanien och Mexico – en dröm om hemkomst som visar sig vara en kolonial maktordning – finns den magiska realismen. Men bara som ett barns fantasier.

Diego tar makten över sitt eget liv, så ser hans syster det, för det är en berättelse om syskonskap. Kvar är hon, en kurir mellan världar. Nu flyger hon tillbaka med hans aska i en plastpåse.

Navarro skriver i stackato, i raseri, med ont i magen, med ett finger mellan plastpåsen och tungan. En bror av aska. En religiös kommentar, en kärleksförklaring, en återuppståndelse.