Skådeplatsen – det feodala Japan i slutet av 1500-talet med sina intrikata politiska intriger – är också som klippt och skuren för spelseriens mer övergripande story. Den om brödraskapet som i skuggorna slåss för fred och frihet. Dock är den i Shadows inte speciellt påtaglig utan mer som strössel för fansen, och som ett ramverk för resten av berättelsen att luta sig mot.

Äventyret tar istället sin form med hjälp av två protagonister; Naoe och Yasuke – en ninja och en samurai vars vägar knyts ihop i en tid av stridigheter. De tar sig igenom en historia om hämnd – en story som tyvärr är spelets stora svaghet. Den är inte så välskriven, den hugger inte tag, den bottnar inte. Dessutom är den under spelets första 15 timmar narrativt upphackad i små tillbakablickar som man, i sann open-world-anda, ramlar över lite här och var. Det ger en lite vilsen känsla av att potentiellt ha missat något viktigt.

Känslan av att ha missat något blir även påtaglig när man tittar på kartan – fast då med en nyfiken klangbotten. För spelet är enormt. Det finns hur mycket som helst att göra, att upptäcka och att se, det krävs en vilja av stål att hålla sig till uppdraget man för närvarande har för att inte slarva bort sig i alla sidouppdrag.

Ett nytt grepp är att utvecklarna Ubisoft Quebec låter en leka med spioner och genom dom själv få luska reda på detaljerna om var man kan hitta de man är ute efter, vilket kittlar upptäckarglädjen.

Men den största av behållningarna – förutom de otroliga vädereffekterna i den vackra världen med dess årstidsskiftningar – är friheten i att få välja och växla mellan de två olika huvudkaraktärerna. Vissa uppdrag vill du leva i skuggorna och ta ut en hel fortifikation långsamt och metodiskt med Naoe, medan det andra gånger kan kännas roligare att braka in i stridens hetta som Yasuke.

Två helt olika känslor, men som balanserar varandra fint och gör att uppdragen – som ibland tenderar att bli lite upprepande i sin natur – känns mer varierade.

Fler spelrecensioner finns här.