Manuskriptet till ”Ställ ut en väktare” sägs har hittats i ett bortglömt bankfack för bara några år sedan. Det skrevs innan ”Dödssynden” och var eventuellt tänkt som en uppföljare, men föll troligtvis i glömska efter att manuset refuserades av förlaget.

I dag är Harper Lee 88 år. Ingen vet exakt vad som är hennes ord och vad som har bearbetats.

Ingrid Elam recenserar

Den nya boken har legat i bankfack i över femtio år, borde den givits ut?

– Det hade varit svårt att låta bli. Dödssynden är en amerikansk klassiker och den enda boken av Harper Lee fram till nu. Skillnaderna mellan de två böckerna är också intressanta. ”Ställ ut en väktare” handlar om en vuxen kvinna som kommer hem till södern från New York och förskräcks över att de människor hon minns som rättrådiga nu är rasister. De går samman för att försvara sina privilegier mot medborgarrättsrörelsen. Det gäller inte minst hennes pappa som var hjälten i Dödssynden.

– Egentligen är det ingen motsättning mellan de två. Det handlar om olika perspektiv på en älskad far. ”Dödssynden” är en fängslande jagberättelse, en uppväxtskildring, den beundrade pappan visar nu det patriarkala ansikte han alltid haft: han vill inte att en oskyldig döms, men han vill inte heller ha jämlikhet mellan vit och svart.

”Ofärdigt manus”

Var det alltså rätt att refusera den i slutet av 50-talet?

– Man kan förstå varför Harper Lee uppmuntrades att skriva en annan bok än den hon hade lämnat in. I slutet av 50-talet växte medborgarrättsrörelsen sig stark och ”Dödssynden” erbjöd en hjärtknipande historia om vita som stöder svarta. ”Ställ ut en väktare” skildrar i stället hur det egentligen var – och fortfarande är i sydstaterna. Det om inte annat motiverar utgivningen.

Håller boken samma höga kvalitet?

– Nej, den var ett ofärdigt manus då och det är den fortfarande.